 |
Depression fördjupning |
 |
 |
 
Har du frågor om depression så kan du ställa dem till Lisbeth och Annika på Terapisnack
1.Hur påverkas man av depression?
2.Tänkandet
3.Känslorna
4.Beteendet
5.Det fysiska välmåendet
6.Egentlig (unipolär) depression
7.Manisk (bipolär) depression
8.Depressioner och ätstörningar
9.Årstidsbunden depression SAD
10.När är det normalt att vara deprimerad?
11.Vem blir deprimerad?
12.Riskfaktorer depression
13.Riskfaktorer för egentlig (unipolär) depression?
14.Riskfaktorer för manisk (bipolär) depression
15.Kvinnor och depression
16.Depression och graviditet ”Baby Blues”
Hur påverkas man av depression?
Låt oss först konstatera att egentlig depression är en behandlingsbar sjukdom. Depression orsakar förändringar i tänkandet, känslorna, beteendet och det fysiska välmåendet.
Enligt DSM (IV) definieras en depressiv period av att man har symtom som att man känner sig ledsen, tom, har brist på intresse, känslor av värdelöshet, skuld och oförmåga att tänka.
Tillbaka till frågorna
Tänkandet
Många som drabbas av depression tycker att det är svårt att koncentrera sig och att fatta beslut. En del deprimerade får sämre korttidsminne och glömmer saker hela tiden. Negativa tankar är utmärkande för depression.
Tillbaka till frågorna
Känslorna
Många kan känna sig ledsna utan anledning. Andra tycker inte sådant som varit roligt tidigare är kul längre. Man saknar motivation och blir mer apatisk (oengagerad) och trött. Vissa blir irriterade och andra får ett häftigt temperament. Det är inte ovanligt att olika former av depression leder till känslor av hjälplöshet, hopplöshet och värdelöshet.
Tillbaka till frågorna
Beteendet
Man kan börja bete sig mer apatiskt. Vissa känner sig inte trygga i närheten av andra och får svårt med det sociala livet. Socialt tillbakadragande är vanligt. Vissa har till och med svårt att ta sig upp ur sängen. Sexlusten kan försvinna.
Tillbaka till frågorna
Det fysiska välmåendet
Några får sömnsvårigheter. Antingen kan de inte somna in eller så sover de inte tillräckligt djupt. De kan ligga vakna i timmar eller vara vakna många gånger under nattens gång och stirra i taket. Andra sover väldigt mycket, större delen av dagen, men känner sig ändå trötta. Många tappar aptiten och klagar över smärtor.
Tillbaka till frågorna
Egentlig (unipolär) depression
Man skiljer på två olika former av depressioner. Den första kallas egentlig (unipolär) depression för att den endast innefattar depressionen i sig. Den andra kallas manisk depression – även kallad bipolär depression – för att den innefattar ett bredare spektrum av känslor. Den unipolära depressionen är den vanligaste.
• Du känner dig ledsen, orolig och tom inombords större delen av dagen – nästan varje dag. Notera att barn och ungdomar kan vara mer irriterade.
• Märkbart mindre intresserad av allt eller nästan allt och nästan varje dag. Oförmåga att njuta av tillvaron. Vill inte delta i aktiviteter som man brukade. Det gäller även sex.
• Märkbar viktförändring (5 % förändring på en månad). Ökad eller minskad aptit nästan varje dag. (Hos växande barn kan det visa sig som utebliven viktökning).
• Sover antingen för mycket eller för lite nästan varje natt. Vaknar mitt i natten eller alltför tidigt.
• Hets eller slöhet nästan varje dag. (Synligt för andra, inte bara en känsla av rastlöshet eller av att vara slö).
• Utmattning eller energiförlust nästan varje dag.
• Känslor av att vara värdelös. Överdrivna eller olämpliga skuldkänslor (som kan vara fantasier). Känslor av hjälplöshet och hopplöshet nästan varje dag.
• Minskad förmåga att tänka eller koncentrera sig. Svårt att ta beslut nästan varje dag.
• Pessimistisk grundsyn.
• Återkommande fysiska symtom som inte svarar på behandling.
• Ont i leder och axlar. Spänd i rygg och nacke.
• Återkommande tankar på döden och självmordsförsök.
Om du har upplevt mer än 5 av ovanstående symtom under en tvåveckorsperiod och minst ett av dem är något av de två första, antingen ledsamhet eller minskat intresse – eller gjort ett självmordsförsök – ta omedelbart kontakt med en läkare eller kvalificerad terapeut! Detta besök syftar till att diskutera dina symtom. Därefter kan din läkare eller terapeut avgöra om dina symtom har fysiska orsaker eller om du kanske ska prata med en terapeut.
Tänk på att detta inte gäller symtom som uppenbart beror på vanliga sjukdomar, känslomässigt osammanhängande föreställningar eller hallucinationer. Ej heller på grund av direkta psykologiska effekter av droger eller mediciner. Det ska inte gå att förklara symtomen med förlust av nära eller kära – exempelvis dödsfall. Endast om de varar längre än två månader kan man diagnostisera det som depression.
Om symtomen orsakar markanta problem eller svårigheter i arbetslivet, det sociala livet eller andra viktiga områden, bör man ändå söka hjälp.
Tillbaka till frågorna
Manisk (bipolär) depression
Den maniska depressionen kännetecknas av extrema förändringar i humöret, tankarna och beteendet. Den kallas bipolär för att personen svänger fram och tillbaka mellan maniskhet och depression. Svängningarna kan variera från några timmar till dagar, månader eller i värsta fall år. Manisk depression går att behandla precis som egentlig (unipolär) depression.
Familjen, anhöriga och arbetskamrater påverkas precis som vid egentlig depression. De första symtomen brukar dyka upp i de sena tonåren, även om de ibland undantagsvis kan dyka upp så tidigt som i 7 årsåldern eller så sent som i 40–50 årsåldern.
Manisk depression drabbar män och kvinnor ungefär lika ofta och det finns ingen skillnad vad det gäller ålder, ras, etnisk tillhörighet eller social klass. Det är inte ovanligt att barn som växer upp i familjer med depression drabbas lite mer frekvent. Till skillnad från egentlig depression upplever en person med manisk (bipolär) depression såväl höga stunder som låga. De höga perioderna kännetecknas av mani och hög energi, nästan på gränsen till eufori, medan de låga stunderna påminner om egentlig (unipolär) depression.
Många av de som har manisk (bipolär) depression uppger att de har mer av depressioner under vintern och symtom av mani under våren och sommaren.
Manisk period
En klart märkbar period av onormal och ihållande upprymdhet, öppet eller irriterat humör, som varar i minst en vecka. Under denna period finns tre eller fler av följande symtom närvarande:
• Förhöjd självkänsla, storslagenhet
• Minskat sömnbehov (utvilad efter tre timmar)
• Mer pratglad eller behov av att prata
• En ström av idéer och subjektiva tankar att allt bara ”rusar”
• Lättdistraherad
• Ökad målmedvetenhet. Det kan gälla det sociala livet, arbetet, skolan och även det sexuella livet.
• Överdrivet aktiv i skadliga aktiviteter. Det kan röra sig om okontrollerade storköpsrundor, indiskreta sexuella eskapader eller dumdristiga affärsinvesteringar.
Hypomaniska perioder
En klart märkbar period av onormalt och ihållande, öppet eller irriterat humör, som sitter i minst fyra dagar och som inte är vanligt icke-deprimerat beteende.
Under denna period får man samma symtom som under manisk period.
Personen förändras på ett sätt som han/hon aldrig annars skulle. Förändringarna av både humör och beteende upptäcks av andra. Humörförändringen är dock inte tillräckligt allvarlig för att orsaka en märkbar försämring i yrkes–, privat – eller det sociala livet. Det krävs inte heller någon inläggning på sjukhus. Psykotiska inslag saknas. Symtomen beror inte på direkta psykologiska effekter av droger, mediciner eller annan sjukdom.
Tillbaka till frågorna
Depressioner och ätstörningar
Svår svält som uppstår vid anorexia nervosa, kan många gånger orsaka nedstämdhet och depression till följd av näringsbristen. Det är heller inte ovanligt att en del anorektiker behåller sin depression trots att näringstillståndet förbättras. Detta beror på att de båda sjukdomarna verkar parallellt. Ibland har depressionen kommit först, i andra fall blommar depressionen ut efter att ätstörningen börjat.
Även vid bulimi kan depression utvecklas.
Det finns en speciell typ av depression som kallas atypisk depression. Denna depression kan i sig leda till bulimi, överätning, kronisk trötthet, koncentrationssvårigheter och ökad sömn, medan nedstämdheten i sig inte är så uttalad. Det medför att man själv inte uppfattar sig som deprimerad, utan bara känner sig trött eller ointresserad.
Det finns en del forskare som ser ett samband mellan bulimia nervosa och årstiderna. Klienterna försämras under höst och vinter för att sedan må bättre framåt sommaren när det blir ljusare igen.
Tillbaka till frågorna
Årstidsbunden depression SAD
SAD (Seasonal Affective Disorder) (Årstidsbunden depression) påminner mycket om vanlig depression. Denna depression skall inte förväxlas med social ångest (Social Anxiety Disorder) som också benämns SAD.
Den som först upptäckte sambandet mellan ljus och humörsvängningar var Dr. Rosenthal som fann att han drabbades av starka årstidsbundna mönster i samband med att han flyttade från Sydafrika till New York. Han upptäckte att de korta vinterdagarna påverkade humöret.
Vetenskaps män vid The Archives of General Psychiatry har rapporterat att människor med SAD upplever något som kan upplevas som en biologisk signal ungefär som björnarna när de skall gå i ide.
Tillsammans med ingenjören Herb Kern lade han fram en teori om hur förändringar i humöret kunde hänga ihop med bristen på solljus under den mörka årstiden. Uppskattningar som gjorts i USA talar om att ca 5 % av befolkningen kan diagnostiseras att de lider av SAD och så många som10 % av befolkningen känner av sjukdomen. The National Institute of Mental Health har kunnat konstatera att även blinda personer kan lida av SAD. Forskare har också funnit att sjukdomen är mer vanlig hos kreativa personer vilket kan vara naturligt eftersom kinestetiska personer ofta har utvecklat sin kreativitet. I American Journal of Psychiatry spekulerar professor John McDermott att poeten Emily Dickinson led av SAD eftersom hon var så oändligt mycket mer produktiv på somrarna jämfort med vintrarna.
Man tror att ca en femtedel av Sveriges befolkning lider av vinterdepression.
Vintertrötthet är vanligast förekommande hos kvinnor i åldrarna 20-50 år. Man har kartlagt att bristen på ljus är en viktig utlösande faktor för vinterdepression. De som i stor utsträckning vistas utomhus där det finns snö under långa perioder drabbas mer sällan av vintertrötthet. Snön bidrar till att det blir ljusare under den mörka perioden.
Även om man inte är bosatt där det ofta är snö, är det av stor vikt att gå ut, helst mitt på dagen för att få del av det dagsljus som ändå ges. Det kan räcka att gå en promenad på 15-30 minuter.
Vanliga symtom när man lider av SAD kan vara att man äter för mycket, får koncentrationssvårigheter, blir trött och behöver sova mer. En del patienter som jag (JG) behandlat berättar att de under svåra perioder legat kvar i sängen 11-15 timmar för att bara gå upp och slänga i sig någon snabbmat. Vanligtvis försvagas symtomen på våren och kommer tillbaka på hösten. Detta styrks också av att människor med SAD har svårt att få rätt nivå på serotoninet och reglerar detta genom att äta mat som innehåller mycket kolhydrater.
När ljuset tittar fram på våren blir patienter som lider av SAD piggare och får sin energi tillbaka. En del kan till och med bli lite överaktiva under vår och sommar när ljuset kommit tillbaka. Den lämpligaste terapin för dig som lider av SAD är ljusterapi. Det innebär inte att du behöver stirra in i ljuskällan hela tiden, utan du kan sitta och läsa, tala i telefon eller titta på tv samtidigt. Det enda som krävs är att du sitter tillräckligt nära ljuset och har ansiktet riktat mot ljuskällan. En del personer behöver inte mer än 30 minuter om dagen, medan andra kan behöva längre tid.
Ljusbehandling kan du få på de flesta sjukhus i Sverige. Det finns också ljusbehandlingsskärmar som du kan använda hemma. För en del kanske det inte räcker med ljusterapi och då kan psykoterapi eller medicinering vara bra komplement.
Om du har en ljuslåda bör du vara vaksam på följande
• Se till att din box filtrerar bort UV-strålning.
• Placera ljuskällan så att den kommer ovanifrån, inte underifrån.
• Standard-behandlingen är 10 000 lux i ca 30 minuter
• För att undvika bakslag bör behandlingen ske hela säsongen
I en nyligen publicerad undersökning från Archives of General Psychiatry berättar Dr Terman och hans kollegor att de funnit att den 2.5-4 timmar after the midpoint of sleep, är den optimala för att ändra den biologiska klockan.
Tillbaka till frågorna
När är det normalt att vara deprimerad?
Ibland hör man människor som spontant säger: ”Jag är så deprimerad” så fort de haft en jobbig arbetsdag eller har bråkat med en vän. Sådana känslor går över inom en kort tid. Vid tillfällen som dessa är vi inte riktigt deprimerade.
Var går gränsen för att känna sig låg och något ledsen till att det kan räknas som en depression? Låt oss först konstatera att det bara finns några grundkänslor – precis som det finns vissa grundfärger. De som oftast nämns i sammanhanget är fruktan, sorg, vrede, glädje och spänning, men under ytan finns det hundratals mer subtila nyanser. Hit räknas skuld, leda, nervositet eller missmod m.fl. De nyanserna är i själva verket olika kombinationer av våra grundkänslor eller reaktioner på någon av dem. Olika människor har olika register när det gäller känslor. Det finns oräkneliga orsaker som gör att man kan känna sig naturligt deprimerad. Det kan vara en helt normal reaktion utifrån en stark händelse, t.ex. dödsfall inom familjen, arbetslöshet, en svår sjukdom eller någon annan hotande situation. Vid sådana tillfällen kan depression komma att bli en kort erfarenhet, som är en helt normal reaktion på händelsen.
Om din depression hänger kvar i mer än två veckor och du märker att du får svårt att fungera och den tar över ditt liv, kan det vara värt att ta kontakt med en läkare. Genom att prata med en läkare kan du få en objektiv bild över situationen och se om depressionen är övergående eller om du behöver behandling. Med professionell hjälp kan de flesta människor återvända till sina normala aktiviteter. Hur snabbt det går är högst individuellt.
Tillbaka till frågorna
Vem blir deprimerad?
Alla kan drabbas! Du är i gott sällskap tillsammans med t.ex. Winston Churchill, Robin Williams, Abraham Lincoln, den norske statsministern Kjell Magne Bondevik, listan har inget slut. Människor i alla åldrar, alla raser, etniska grupper eller sociala klasser kan bli deprimerade. Det spelar ingen roll om man är stark och har stora framgångar, är kändis eller en vanlig människa. Depressioner kan drabba vilken grupp som helst i samhället. Det är dock vanligare i åldrarna 20-60 år.
Depression är den absolut vanligaste sjukdomen i USA och i västvärlden. Tyvärr ökar siffran hela tiden. Åldersgruppen 25–44 år är den största riskgruppen. Inom den gruppen finner vi också en markant ökning av depressioner.
Tillbaka till frågorna
Riskfaktorer depression
En del människor är mer mottagliga för depression än andra. Det kan därför vara på sin plats att ta upp det vi kallar för riskfaktorer.
De stora riskgrupperna är
Människor som:
• Är utsatta för kroniska och/eller försvagande tillstånd.
• Lever ensamma – speciellt de som ofrivilligt blivit ensamma.
• Har en pessimistiskt livssyn.
• Missbrukar droger och/eller alkohol.
Vanligtvis anses vissa människor vara predestinerade att få en depression, men det är inte alltid som denna predestination ”blommar ut”. Ofta är det så att depressionen utlöses av andra faktorer som t ex skilsmässa, stress, arbete eller sjukdom.
Tillbaka till frågorna
Riskfaktorer för egentlig (unipolär) depression
Man vet inte säkert varför kvinnor utvecklar egentlig (unipolär) depression oftare än män. Det finns dock vissa faktorer som påverkar:
Relationer
Kvinnor som är olyckligt gifta, skilda eller separerade löper större risk att utveckla egentlig (unipolär) depression. Den risken är väsentligt lägre för lyckligt gifta kvinnor.
Ålder
Ofta dyker den första depressionen upp i åldern 25-44 år, men de mest sårbara personerna finner man bland de som är över 65 år.
Tidigare depressioner
Om man har haft en egentlig (unipolär) depression tidigare, är risken stor att man utvecklar en igen. Det gäller ungefär hälften av de som haft en depression tidigare.
Arv
Om det förekommit en depression i släkten, är risken större för andra släktingar. Detta gäller även de som har en manisk (bipolär) depression. Då ökar också risken för att man utvecklar en egentlig (unipolär) depression.
Tillbaka till frågorna
Riskfaktorer för manisk (bipolär) depression
Manisk (bipolär) depression är ungefär lika vanlig bland kvinnor och män. Den skiljer sig således från egentlig (unipolär) depression. Forskarna tror att en av anledningarna kan vara att den maniska är lite lättare att upptäcka. Det finns en del faktorer som påverkar sannolikheten för att utveckla en manisk depression:
Arv
De som har en manisk depression i släkten, löper större risk att utveckla en själva. Personer med föräldrar, syskon eller barn som har manisk depression löper 8 -18 gånger större risk. Även risken för egentlig (unipolär) depression blir större.
Tidigare depressioner
Om du har haft mani tidigare, ökar risken att du skall utveckla det igen.
Tillbaka till frågorna
Kvinnor och depression
Ungefär 20 % av alla kvinnor och 12 % av alla män beräknas få en allvarlig depression under sitt liv. Det finns flera olika teorier om varför kvinnor är mer mottagliga än män. Kvinnor har lättare för att söka hjälp än män. De har också lättare för att acceptera att de har emotionella symtom som kan liknas vid en depression. Det är också lättare för dem att erkänna känslor av värdelöshet och hopplöshet. Många kvinnor är också mer stressade än män. I det västerländska samhället har många kvinnor tvingats till motstridiga roller, där tiden inte riktigt räcker till. De kan ha stort ansvar för hemmet och samtidigt göra karriär. De är också mer känsliga för depression genom frekventa förändringar i hormonnivåer. Tiden efter befruktning eller efter att de har fått barn påverkar också hormonbalansen. Många kvinnor utvecklar en depressiv sjukdom strax efter sådana händelser. En del andra forskare och läkare har föreslagit att kvinnors tendens att älta problem kan vara orsaken till att fler kvinnor blir deprimerade. (Nolen-Hoeksema, Grayson & Larsson 1999) Forskarna är dock inte helt eniga. En del forskare hävdar att män drabbas av depression lika ofta som kvinnor, men att det tar sig andra uttryck, t ex som ökat brukande av alkohol, droger eller ilska. (Real 1997)
Många män vill inte erkänna för sig själva att de har emotionella symtom som kan påminna om depression. De förtränger gärna dessa känslor. En del forskare tror att de ofta har ett alkohol– och drogrelaterat problem, när det i själva verket handlar om depression.
Tillbaka till frågorna
Depression och graviditet ”Baby Blues”
Nu visar den senaste forskningen, publicerad i Psychology Today dec 2002, att så många som upp till 80 % kan uppleva en mild depression under året efter födseln. Om denna depression får fäste kan den i allvarligare fall leda fram till en psykos. En kvinna av tusen upplever posttraumatisk psykos, som innebär en uppenbar risk för att hon kan skada både sig själv och sitt barn. Om baby bluesen håller i sig mer en två veckor kan det vara så att mamman lider av PPD (postpartum depression). Ungefär 12–15 % av gravida kvinnor kan utveckla en depression inom tre månader efter att de fött sitt barn. Det är tre gånger så stor risk att den kvinna som upplevt en depression under sin första graviditet också ska utveckla en vid senare graviditeter. Samtidigt är det också så att en kvinna som har upplevt en posttraumatisk depression har 70 % risk att återfå denna depression.
Det finns många olika orsaker till att Baby bluesen utvecklas. Barnets upprepade skrik och det kontinuerliga ammandet kan upplevas som överväldigande för vilken kvinna som helst.
Stress i alla former, inte minst stressen av att ta hand om en annan individ, hjälper naturligtvis till att skapa fäste för depressionen. Det finns också sociologiska faktorer där förväntningar av den lyckliga modern med barnet utmanas av andra känslor som skuld, förvirring och känslor av otillräcklighet. En annan viktig faktor kan vara bristen på stödjande sociala relationer. Kvinnor med dåligt självförtroende kan vara mindre benägna att söka hjälp. Medan kvinnor med bra självförtroende inte tvekar att söka hjälp om situationen blir för svår.
Är situationen allvarlig kan medicin vara att föredra.
Tillbaka till frågorna
|
|
|
|
|
|
