Diagnos
Kännetecknas av en ständig upptagenhet med möjligheten att ha en eller flera allvarliga och progredierande kroppsliga sjukdomar. Patienten klagar ständigt över kroppsliga symtom eller är ständigt upptagen av sitt utseende. Kroppens normala eller vanliga signaler och utseendemässiga varianter tolkas ofta av patienten som abnorma eller skrämmande. Uppmärksamheten är vanligen fokuserad på ett eller två av kroppens organsystem. Sänkt grundstämning och ångest är oftast närvarande och kan motivera ytterligare diagnoser.
Hypokondri är en "verklig" sjukdom och den som lider av tillståndet har vanligen en stark och ofta närvarande känsla av att man lider av en eller flera allvarliga sjukdomar som håller på att försämras. Den drabbade klagar ständigt över symtom och även utseendet. Kroppens utseende och de kroppsliga känslorna upplevs som avvikande eller skrämmande. Ofta innebär hypokondrin att man upplever sjukdomstillstånd i ett eller två organsystem. Sjukdomen ger ofta ett svårt psykiskt lidande med ångest och depression.
Det är viktigt att söka hjälp. Obehandlat kan tillståndet leda till ett svårt och långvarigt psykiskt lidande och inte minst risken för att man utsätts för onödiga operationer, medicinering eller för tidig pensionering.
Tillståndet är vanligt och på liknande sätt som vid exempelvis depressioner finns det många människor med svåra tillstånd där diagnosen är klar och ganska lätt att ställa även för en lekman. I andra fall är det en gradskillnad och vem har inte råkat ut för en släng av hypokondri vid några tillfällen?
När det gäller sjukvårdsfolk som plöjer facklitteratur under studietiden är det nog en allmän uppfattning att majoriteten har drabbats av någon "släng".
Källa: www.comunicera.se
Tillbaka till frågorna
Hur diagnostiseras hypokondri?
Diagnostiska kriterier enligt DSM-IV
DSM-IV (diagnostisk och statistisk manual över psykiska sjukdomar, fjärde upplagan, mer) beskriver hypokondri på följande sätt:
A. Personen är fixerad vid sin rädsla för att drabbas av allvarlig sjukdom (eller sin övertygelse om att redan ha drabbats). Idéerna grundas på feltolkningar av kroppsliga symtom.
B. Övertygelsen består trots adekvat medicinsk utredning och lugnande försäkringar.
C. Övertygelsen enligt kriterium A har inte vanföreställningskaraktär (vilket är fallet vid vanföreställningssyndrom med sjukdomsparanoia) och gäller inte enbart en begränsad aspekt av det egna utseendet (vilket är fallet vid dysmorfofobi).
D. Tankarna och rädslan orsakar kliniskt signifikant lidande eller försämrad funktion i arbete, socialt eller i andra viktiga avseenden.
E. Störningen har varat i minst sex månader.
F. Tankarna och rädslan förklaras inte bättre med generaliserat ångestsyndrom, tvångssyndrom, paniksyndrom, egentlig depressionsepisod, separationsångest eller något annat somatoformt syndrom.
Specificera om:
bristande insikt: personen inser mestadels inte under den pågående sjukdomsepisoden att sjukdomsrädslan är överdriven eller orimlig.
Källa: www.comunicera.se
Tillbaka till frågorna
Vad är hypokondri?
Hypokondri är en ångestproblematik som innebär en stark rädsla för att drabbas av allvarlig sjukdom. Många gånger så besöker hypokondrikern olika läkare i tron att han eller hon är allvarligt sjuk, Personen är också känslig för olika kroppsliga symtom och tolkar dessa som "bevis" på en allvarlig sjukdom. Patienter som lider av hypokondri upplever ofta stort lidande och tycker inte att läkare och sjukvårdspersonal tar dem på allvar. De litar inte på läkarens undersökningar, kompetens eller diagnos.
Källa: www.comunicera.se
Tillbaka till frågorna