Barnet i en skilsmässa

Som vuxna människor, partner, är det mycket smärtsamt att genomgå en skilsmässa. Men det man ofta glömmer är att det är minst lika, om inte mer, smärtsamt för barnet.

Det du kan tänka på som förälder när ni bestämmer er för att skiljas är att inte vänta för länge med att berätta för barnen, de förstår ändå att någon är fel och mår bättre av att veta. Var noggranna med att berätta för barnen att det inte är deras fel att ni som föräldrar ska skiljas och att ni kommer att finnas där för dem ändå. Det är också viktigt att förklara att det kommer att vara jobbigt, men att det också kommer att bli bättre, att ni som familj kommer att må bättre.

Som förälder är det viktigt att du inte försöker dölja för barnet/en att du är ledsen över att ni skiljt er, men samtidigt inte lägga din sorg på dem. Var noggrann med att du har ett skyddsnät runt omkring dig som kan hjälpa dig att bära din sorg.

När det kommer till de praktiska detaljerna i en skilsmässa så är det jättebra om barnet/en får vara med och styra så mycket de kan och vill, det ger dem en känsla av kontroll över situationen. Låt barnet/en följa med på husvisningar, köpa möbler mm.

Om det blir jobbigt, och barnen kanske inte vill vara med när det praktiska sker, var inte rädd för att be om hjälp från släktingar och vänner. För om du tänker på det, vad skulle inte du göra för dem om de hamnade i en liknande situation?

Det som kanske är det viktigaste när en skilsmässa sker är att ni inte väljer att bråka genom barnen. Lägg inte den skulden på dem. Även om det är så att den ena partnern beter sig riktigt illa, eller att det blir en tvist som känns olöslig, så lägg inte den ilskan eller sorgen på era barn, de kommer ha det jobbigt ändå. Det är viktigt att de känner att de kan uttrycka sina känslor om båda föräldrarna inför båda föräldrarna, utan att bli dömda.

Tveka inte med att be om hjälp om du känner att det behövs, vänd dig till familjerådgivningen, en familjeterapeut eller en psykolog. Familjerådgivning eller familjerätten kan vara bra att söka hjälp hos även om man är helt säker på att man vill skiljas för att göra samarbetet kring barnen bättre.
Källa: www.comunicera.se

Hur hanterar man barn och lögner?

Det är mycket vanligt att barn ljuger när de är små. Ofta i åldern mellan tre till fyra år så kan inte barnet riktigt skilja på fantasi och verklighet, så det som är fantasi för oss kan ty sig som verklighet för barnet.

Små barn har ofta en väldigt aktiv fantasi och för många barn är fantasin verklighet i perioder. Hur många barn är det inte som har monster i garderoben? Som vuxna kan vi med våran logik och verklighetsuppfattning veta att monster inte finns och existerar i garderoberna, men som barn finns inte den logiken.

Hur ofta har du inte hört svaret: Nej, det var inte jag!", på frågan: "Var det du som slog din syster?" Om det har gått tillräckligt lång tid, och särskilt när barnen är mindre, så är det faktiskt så att de kan ha glömt att det slog sin syster, eller målade på väggen. Det är därför det är viktigt att ta konflikt och konsekvens i situationen, annars kan det bli väldigt förvirrande för barnet.

När det kommer till en överaktiv fantasi och låtsaskompisar så är det faktiskt något som tillhör utvecklingen och det bästa sättet att hantera det är genom att gå med och njuta av ditt barns upplevelser.

När det kommer till uppenbara lögner, som att ett barn i situationen avsäger sig ansvar för en handling eller händelse, formulera en fråga som gör det möjligt för barnet att "erkänna". När erkännandet kommit fram uppmuntra då barnet och tacka för att hon/han var ärlig.

Källa: www.comunicera.se

Små barn och ilska

När barnet utvecklar en bild av sig själv som fristående, oberoende person med personliga rättigheter, egna åsikter och intentioner visar den det genom sina känslor. Barnet ser inte sig själv som en förlängning av dig och det inser att du inte har total kontroll över henne/honom. Men denna nyfunna upptäckt leder också till mycket frustration och ilska, eftersom man som barn ännu inte är fysiskt förmögen till att klara av allt som vuxna gör.

Så fort barnet upplever att det är under tvång eller domineras av en vuxen kan det leda till känslor av att kämpa för sin egen vilja. Det kan vara så simpla konflikter som vilka kläder som barnet ska ha på sig. Ett alternativ till att bättre lösa dessa konflikter är att ge den valmöjligheter istället för uppmaningar: tex, vill du ha röda eller blå byxor på dig? Då känner inte barnet att det är dominerat, men fortfarande finns det kravet att barnet ska klä på sig. Detta leder ofta till att barnet mer frivilligt klär på sig, äter, etc.

Ibland uppstår situationer då barnet inte kan eller får göra som det vill, men ändå måste. Det du som förälder då kan göra är att du förklara för barnet varför det måste göras, men sen också följer igenom med det som ska göras. Försök, om det går, att göra så att barnet tror att det är den som bestämmer. Eller varför inte göra det hela till en lek?

Källa: www.comunicera.se

Barn som matvägrar

Barn äter när de är fysiskt hungriga, det är viktigt att de lär sig att lyssna på deras egna kroppar. Ibland kan det vara så att barnets hunger inte sammanfaller med familjens måltidsordning. Låt inte maten bli till en maktkamp, för det är en kamp som barnet vinner i längden. Maten ska inte styra relationen mellan dig och ditt barn. Det kan kännas som att ditt barn kommer att svälta ihjäl, men det gör inte det. Barn äter när de är hungriga.

Se till att mat och dryck finns tillgängligt när hon/han är hungrig, och då inte i form av kakor och saft, utan näringsriktig mat. Då kommer barnet att äta när hon/han är hungrig. Ofta är det lättare för barn att äta när de själva kan se vad det är för mat och när det är i lagom stora bitar. Dela gärna frukt, grönsaker i bitar, låt barnet vara med när du gör det så att hon/han ser vad det är för något du delar, och lägg bitarna på en tallrik, det är ofta frestande och aptitretande för barnen.

Var heller inte rädd för att involvera barnen i matlagningen hemma. Det är ofta som föräldrar tycker att det är jobbigt med att det tar längre tid, att det blir mer kladdigt och att det är ett stort bestyr. Men om du vänder på det och ser på vad du vinner i längden ? ett barn som äter, som lär sig om mat, som kan duka, skära grönsaker och ta ansvar. Du behöver inte tilldela barnet de mest avancerade sysslorna, utan ofta är de nöjda med att skala morötter och hacka gurka. Tänk också på alla syskonbråk och trötthetsgrin som du slipper under matlagningen, eftersom barnen är sysselsatta.

Misstänker du att det är pga sjukdom som barnet inte äter så ska du självklart be en läkare undersöka barnet och se så att det inte handlar om något fysiskt fel.

Källa: www.comunicera.se

Hur arbetar man med ett barn som mår psykiskt dåli

* Det första handlar alltid om att etablera ett tillstånd av trygghet så att barnet sakta men, säkert behöver vi veta vad som händer i barnets värld så vi kan hjälpa barnet bearbeta sina problem
* I vårt arbete handlar det om att mildra barnets inre kaos och dela deras smärta. att göra det som händer runt omkring mer förståligt och ge barnet en struktur.
* Att göra livet mer förutsägbart.
* Att hjälpa barnet reducera barnets upplevelser för ansvar skuld som kommer automatsikt i dysfunktionella familjer.
* Vi kommunicera öppet om att alla barn skall veta att det aldrig är barns fel.
* Ibland handlar det om att hjälpa barnet . Vad har barnet för förebild inom sorg?
* Att medverka till att barnet känner sig mer synligt i sin omgivning.
* Att ge barnet en ny och annorlunda erfarenhet av kontaktförhållande.
* Att stärka barnets självkänsla
* Att hjäpa barnet ta om saker som kanske inte föräldrarna räcker till för sin hygien osv. det som inte kommer hemifrån.

Källa: www.comunicera.se

Barn och depression

Din treåring är inte längre lika pigg som förut. Hon blir inte längre glad när hon ser dig på morgonen. Hon vägrar äta, och hon har inte varit lika sur som när hon först fick sina första tänder. Istället för att dras med sina lite äldre syskon eller måla i hennes älskade färgrika målarbok, så stirrar hon i fönstret med uttryckslös blick, håglös och beklämd. Kan hon vara deprimerad?

Länge har det varit vanligt med föreställningen att yngre barn förskolebarn inte kunde drabbas av depression. Men den senaste forskningen visar att det depression kan inträffa i alla åldrar. Depression och självmordstankar kan lika väl drabba förskolebarn, tonåringar som vuxna.

Den amerikanska hälsovårdsmyndigheten hävdar att upp till en tredjedel av barnen kan drabbas . Symptom påminner om de som vuxna har när de är deprimerade.
Det är inte ovanligt att barn känner sig ledsna eller "nere" ibland. Med vetskap om detta, hur kan föräldrar skilja barnets normala sinnesförändringar från allvarlig depression?

Vad skall man då leta efter när ett barn är deprimerat?
Barn i åldrarna 3 till 6 är ofta ständigt retliga, eller vill dra sig undan överdrivet mycket eller vara slöa och apatiska. Precis som hos deprimerade vuxna så drabbas barnen av en överväldigande känsla av hopplöshet och hjälplöshet.

Du kan också uppmärksamma :
Barnet drar sig undan familjen, vänner och aktiviteter som det en gång gillade
Förändringar i mat- och sömnvanor (betydelsefull viktminskning/ökning, för mycket sömn, svårigheter att somna)Överdrivet gråtande och ihållande vemod/sorgsenhet
Frånvaro av entusiasm eller motivation
Ökad irritation
Kronisk trötthet och brist på energi
Barnet klagar ofta över smärta t ex ont i magen och huvudvärk
Koncentrationssvårigheter och minnesförlust
Viktiga utvecklingsstörningar (hos små barn oförmåga att gå, tala eller uttrycka sig)
Tankar eller beteende som tyder på skada av sig själv och andra, sorgsenhet eller död.

Det är också viktigt att nämna att en nyligen publicerad brittisk studie (The Lancet) kommit fram till att de flesta antidepressiva läkemedel sk SSRI-medel inte är lämpliga som behandling för deprimerade barn. Enligt läkemedelsverket; (se länk nedan) "I Sverige är i dagsläget inget SSRI-preparat godkänt för behandling av barn med depression. Endast sertralin och fluvoxamin är godkända för behandling av barn och då på indikationen tvångssyndrom hos barn över sex respektive åtta år".

Källa: www.comunicera.se

Barn med OCD och tvångstankar

När det gäller barn och OCD är det ungefär 0,5 % som lider av sjukdomen. Den debuterar ofta i tidiga tonåren, men det förekommer även att den startar tidigare eller senare. Det är inte sällan som en samsjuklighet förekommer. Det kan röra sig om schizofreni, specifik fobi, social ångest, generell ångest, depression, tics/Tourettes syndrom, trotssyndrom, separationsångest m.m.

Finns det en depression som är djup, är det viktigt att först behandla denna. Först då detta är gjort är det möjligt att framgångsrikt arbeta med tvången.

Tvångstankarna och tvångshandlingarna hos barn liknar de som förekommer hos vuxna som har OCD. Generellt kan man säga att yngre barn är mer benägna att räkna, upprepa och traggla vissa ramsor medan tvången hos lite äldre barn och tonåringar ofta rör renlighet, tvättande och beröring.

Ungefär 25 % av de barn som lider av tvångssyndrom, har föräldrar som själva har eller har haft tvång. Så en viss ärftlig faktor kan förekomma. Man har också funnit att tvångssyndrom i vissa fall debuterat efter en infektion eller halsfluss.

Den behandling man ofta använder sig av och som visat sig vara framgångsrik är kognitiv beteende terapi och exponeringsträning. Eftersom tvången många gånger är kopplade till hemmet, kan terapeuten o många fall förlägga stora delar av terapin där. Farmaka används i vissa fall och ibland för att dämpa ångesten så att beteendeterapin är möjlig att genomföra.

Man brukar säga att runt 50% blir friska och ungefär 25% får mindre symtom. Det finns risk för framtida återfall och 30 - 40 procent av patienterna behöver förr eller senare farmaka.

Källa: www.comunicera.se

Hur kan jag som förälder hjälpa mitt barn med OCD?

Föräldrarna eller vårdarna kan beställa tid hos en beteendeterapeut och lära sig principerna för beteendeterapeutisk behandling vid OCD (obsessive compulsive disorder = tvångssjukdom). Med terapeuten som handledare kan vårdarna, som känner till den förståndshandikappade individens speciella svårigheter, tillämpa de kunskaper som beteendeterapeuten lär ut.
Den förståndshandikappade individen kan inte abstrahera och generalisera och har därför svårt att utnyttja terapeutens kunskaper. Men om vårdarna har kunskap kan de handfast tillämpa den just när det behövs.

Bästa resultatet vid behandling av OCD får man ändå om man kombinerar beteendeterapi med Prosac/Fontex/Fluoxetine, 80 mg/dygn. Diskutera detta med en psykiater.

Källa: www.comunicera.se

Kan bakterieinfektionewr orsaka svåra tvångsstörni

Nyligen har en specifik undergrupp av patienter med tvångsstörning (eller ticks-störning) som brutit ut i barndomen beskrivits. Kliniska observationer visade på ett tydligt samband mellan en bakterieinfektion (streptocockerinfektion) och förekomsten och svårighetsgraden av kliniska symptom för tvångsstörning. Denna undergrupp har kallats PANDAS = pediatrisk autoimmun neuropsykiatrisk störning förbunden med streptocockinfektion (beta-haemolytic streptococci GABHS):

*beskrivande av tvångsstörning (OCD) eller ticks/tourettessyndrom.
*bryter ut tidigt (före puberteten, i tidig barndom)
*plötslig uppkomst eller försämring av symptom
*därtill neurologiska problem (motoriska störningar)) som associeras till försämringen av OCD symptom
*Blodprov (GABHS) associerat till svårighetsgraden av symptomen

Inflammation orsakad av streptokocker ger ett unikt tillfälle för behandling och förebyggande, inkluderat immunomoduleringsterapier som blodplasmautbyte och intravenöst immunoglobulinet. Ett placebo-kontroll test, i en grupp av svårt sjuka barn i PANDAS-undergruppen, avslöjade att både det intravenösa immunoglobulinet och plasmautbytet var effektiva i stt reducera neuropsykiatriska symptoms svårighetsgrad (40% resp. 55% minskning för respektive behandlingsmetod). Vidare forskning behövs dock för att förstå varför behandlingarna hjälper och för att klarlägga om förebyggande behandling med antibiotika kan hjälpa förebyggandet av denna typ av symptomförsämringen eller inte.

Källa: www.comunicera.se

Vad är barnmisshandel?

Skador som förorsakats barn genom yttre våld av en förövare kan variera mycket beroende på våldets art. Det kan handla om allt från hudrodnader och smärre blåmärken till stora inre skador, frakturer (brott på skelettet), större hjärnskador, kvävning och slutligen död.

Att ställa rätt medicinsk diagnos är en krävande utmaning för sjuksköterskor och läkare som möter barn med svårtolkade skador. Känslomässiga blockeringar och förnekanden av typen "detta kan ingen vårdnadshavare eller närstående till barnet ha gjort" utgör nog fortfarande det största hindret för en korrekt diagnos och fortsatt skydd för det utsatta barnet. Erfarenheten visar att den känslomässiga förnekelsen kan vara så stark att den till och med förhindrar vårdpersonalen att ställa rätt diagnos i klara fall av barnmisshandel. Alla som arbetar med barn bör känna till att detta spontana förnekande även kan finnas hos dem själva. Eftersom rätt diagnos kan vara livsavgörande för barnet är det mycket viktigt att dessa svårigheter tas upp i utbildningen av sjuksköterskor och läkare.
Korrekt diagnos är inte bara nödvändig för att undvika risken för nya svåra skador.

Fysisk barnmisshandel är också ofta ett tecken på allvarliga sociala problem och känslomässig försummelse som på sikt kan leda till svåra personlighetsskador hos barnet. Största risken löper de minsta barnen, men skolbarn som utsätts för upprepat våld löper också mycket stor risk att få svåra psykiska skador. Vid barnmisshandel förekommer alltid en störd relation mellan föräldrar och barn.

Samhället måste inte bara ha som mål att skydda barn från svåra skador eller våldsam död utan måste också ge barn hjälp att få vara i ett hem där de kan utvecklas till fungerande vuxna. Rätt diagnos av misshandel kan därför innebära en avgörande hjälp att förändra barnets hela liv. Det finns inga enkla och entydiga regler för hur man avgör om ett skadat barn blivit misshandlat eller ej. Följande exempel är viktiga varningssignaler, men behöver inte vara bevis på barnmisshandel. Samtidigt kan det finnas fall där barn blivit misshandlade trots att dessa tecken saknats. Ett barn kan ha blivit misshandlat när...

1. Medicinsk hjälp söks sent då skadan är allvarlig eller omfattande. De allra flesta föräldrar är mycket måna om sina barns hälsa och vänder sig snabbt till hälso- och sjukvården för att få råd och behandling vid alla allvarligare skador och symtom. Akutsjukvården i Sverige är tillgänglig för alla och nästan alla barnfamiljer med barn i förskoleåldern har kontakt med barnhälsovården. Man bör därför räkna med att under normala omständigheter blir större brännskador, mjukdelsskador (skador i muskulatur, fett och bindväv) och frakturer snabbt bedömda av sjuksköterska eller läkare.

2. Besöket i första hand gäller för annat än skadan, till exempel för obetydliga eller obefintliga infektionssymtom och när den hjälpsökande vårdnadshavaren (eller annan vuxen som följer med barnet) tar upp allvarlig problematik först mot slutet av konsultationen.

3. Skildringen av hur skadan gått till är oklar, detaljer saknas och uppgifterna varierar mellan de hjälpsökande vuxna, samtidigt som barnet ger en tredje och ännu vagare berättelse om vad som har hänt.

4. Berättelsen om hur skadan har gått till inte stämmer överens med hur allvarlig skadan är. Som exempel kan nämnas att brott av lårbenet kräver kraftigt våld även hos små barn. En tvåring som snubblar på en tröskel och faller får inte en lårbensfraktur om inte benet redan är skadat. Vid misstanke om barnmisshandel är det av stor vikt att alltid låta barnet själv få komma till tals. Särskilt viktigt är detta då barnets version av hur skadan uppkommit skiljer sig från de vuxnas. Detta kan vara svårt att ordna i öppen vård utan att föräldrarna känner sig direkt anklagade. På en vårdavdelning är det däremot betydligt lättare att låta barnet i lugn och ro få berätta för vårdpersonalen.

5. Föräldrarna reagerar känslomässigt motstridigt. Den stora majoriteten av alla föräldrar är vid ett akutbesök intresserade av barnet och dess lidande. Föräldrar som själva misshandlat kan
exempelvis signalera att de i första hand vill ha undersökning och behandling överstökade så snabbt som möjligt så att de kan återvända hem med barnet.

Andra tecken kan vara att vårdpersonalen möter alltifrån försvarsinställdhet till öppen fientlighet från förövarens sida. Det händer också att vårdnadshavare som misshandlat ett barn flyr från sjukhuset i väntan på en röntgenundersökning eller på att en tillkallad specialist ska komma.

6. Barnets har ett avvikande sätt att vara och samspela med föräldrarna. Barnet kan till exempel verka deprimerat och frånvarande eller visa tecken på extrem uppmärksamhet eller rädsla för alla former av fysisk kontakt med sina vårdnadshavare.

7. Ett litet barn visar tecken på dålig tillväxt. Barnet kan då under längre tid ha haft det svårt socialt och känslomässigt och släpar tydligt efter i både kroppslig och mental utveckling jämfört med jämnåriga (så kallad "failure to thrive").

Det finns några typiska skadebilder för barnmisshandel som är så pass tydliga att diagnosen som ställs måste gälla tills en noggrann utredning bevisar att på någonting annat skulle ha orsakat skadan. Till de tydliga skadorna hör pärlband av blåmärken efter fingertoppar vid kläm och nyp, halvmånformade bitmärken som är så stora att de inte kan ha gjorts av barn, brännmärken efter cigaretter och märken efter bälten och remmar. Skador på läpparna i kombination med hämatom (blåmärken, blödningar under huden) på kinder och käke hos spädbarn motiverar starka misstankar om tvångsmatning.
Småblödningar och hudavskrapningar på och bakom öronmusslorna tyder på att barnet dragits eller hållits fast i öronen. Våldsam luggning leder till att hårtussar slits loss från hårbotten och en kal fläck kan då uppkomma. Avslitning av hår kan också märkas genom att de kala fläckarna i hårbotten saknar tecken på infektion eller inflammation samt att det finns hela och halva hår kvar i det skadade området. Skulle däremot barnet ha en hårsjukdom så föreligger
vanligen inflammatoriska reaktioner eller fullständigt kala ytor. Blödningar under hårda hjärnhinnan (subduralblödningar) samt blödningar i ögats näthinna utan känd skada mot huvudet hör även till dessa symtom, även om skadorna här inte kan tolkas lika entydigt som tecken på barnmisshandel. Blåmärken hör till de allra vanligaste skadorna.

Med ledning av blåmärkets färg kan man få en ganska bra uppskattning av när skadan inträffade. För ytliga blåmärken på områden med normal blodtillförsel gäller i grova drag följande tidsschema:
24 timmar rött, rödviolett
12-48 timmar blåviolett
48-72 timmar brunt
efter 72 timmar gult

Blåmärken beror på att små kärl brister vid stötar och slag så att blod sipprar ut i vävnaden. Därför är det viktigt att den medicinska undersökningen klargör att det verkligen rör sig om blåmärken. Det finns också en medfödd pigmentering av huden (så kallade mongolfläckar som framförallt finns hos barn med asiatiskt eller afrikanskt ursprung) eller tatuering (färgning av huden). Det är också viktigt att klargöra om de äkta blåmärkena dels kan bero på en ökad
blödningsbenägenhet eller om de kan ha uppkommit genom vanliga olycksfall.

Källa: www.comunicera.se

Olika sorters barnmisshandel

Frakturer tillhör de mer allvarliga konsekvenserna av fysisk barnmisshandel. Fraktur kan drabba vilket ben som helst i kroppen. Ett barn som misshandlats kan ha flera frakturer. Vissa frakturer ger mycket tydliga symtom medan andra, särskilt äldre brott, bara kan upptäckas genom röntgenundersökning. Fraktur till följd av misshandel är vanligast hos små barn. Skolbarn drabbas ofta av frakturer vid olyckshändelser. Hos barn yngre än två års ålder är brott på de långa rörbenen (överarms-, underarmsben samt ben i lår och vad) antingen en följd av misshandel eller en större olyckshändelse, t.ex. fall över 1-2 meter, trafikolycka eller liknande olycka. Det är ovanligt att frakturer hos små barn beror på en okänd händelse. När det gäller att ta reda på om ett barn har blivit misshandlat så ska man särskilt vara uppmärksam på följande typer av frakturer:

* Fraktur som är kombinerad med flera blåmärken.

* Flera frakturer i olika läkningsstadier.

* Revbensfrakturer.

* Äldre obehandlad fraktur som troligen varit smärtsam och förhindrat normaltrörelsemönster.

* Skallfraktur i kombination med skada eller blödning kring eller i hjärnvävnaden.

Frakturer till följd av misshandel kan vara svåra att skilja från frakturer av ännu ovanligare orsaker som medfödd benskörhet, infektion i skelettet, elakartade tumörer med mera. Vid misstanke om att frakturer orsakats av misshandel krävs därför ofta medverkan av expertis inom både barnmedicin, barnkirurgi och barnradiologi för att diagnosen skall bli så säker som möjligt. Alla fakta måste sedan sättas in i en helhetsbild där barnets tidigare sjukhistoria, en allmän bedömning av barnets nuvarande hälsa samt den kunskap som finns om barnets familj tas med i bedömningen.

Bränn- och skållningsskador

Bränn- och skållningsskador är inte ovanliga till följd av olyckshändelser. Vid misshandel är skadorna avsiktliga. Motiven kan ha sexuell koppling eller ha anknytning till ett straffsystem med en slags tortyr som upprättats avförövaren. Det är svårt att med säkerhet ställa diagnosen barnmisshandel vid bränn- och skållningsskador, men ett barn kan ha blivit bränt eller skållat
med flit av en förövare vid dessa tillfällen:

* Skållningsskador. Dessa orsakas vanligen av hett vatten. Skållningsskador till följd av olyckshändelser när ett barn vält hett vatten eller heta drycker över sig ger oregelbundna fläckvisa hudskador (blåsbildning, ytlig avlossning av hudsjok). Skållningsskador som uttryck för misshandel är ofta skarpare avgränsade och mer regelbundna då förövaren kan ha doppat ner en hand, en fot eller sätet i hett vatten.

* Cigarettmärken. Bränning av huden med cigarett (ofta av händer, ansikte) resulterar i runda märken med en liten krater. På händerna finns skadan oftast på sträcksidorna (ovansidan på händer och fötter, framsidan på benen). Skadan blir ofta så djup att ärr kvarstår efter läkning.

* Friktionsskador. Dessa skador uppstår om ett barn till exempel dras över en hårdare matta. Knän, armbågar, näsa och kinder drabbas då av ytliga bränn- och slitskador.

* Frätning. Kemiska medel som skadar huden ger ofta ärrläkning och missfärgning.

Misstanke om misshandel förstärks om sjukvården inte har kontaktats när skadorna var färska utan först i ett senare skede. Vid olyckshändelser kan föräldrar ofta ge en mycket klar bild av händelseförloppet, men vid misshandel uppges ofta att ingen var närvarande när skadan uppkom eller möjligen att ett syskon var inblandat. Upprepade brännskador är sällsynta och därför möjliga misshandelsfall. Föräldrar som varit med om att barnet skadats genom skållning eller bränt sig i samband med en olyckshändelse brukar nämligen bli extremt försiktiga och beskyddande under lång tid. Olyckshändelser (t.ex. när barnet välter hett vatten över sig) drabbar vanligen ansiktet, skuldrorna, bålens framsida och armar. Brännskador som uppstått genom misshandel återfinns däremot oftast i ansiktet, på händer, fötter, sätet och könsorgan. Det är som alltid i dessa sammanhang viktigt att inte bara värdera skadorna i sig utan också vara observant på vårdnadshavarnas samspel med barnet och hur de uppträder mot vårdpersonalen. Man måste ändå komma ihåg att det finns ett flertal hudsjukdomar som kan förväxlas med
brännskador, till exempel utbredda svinkoppor, epidermolysis bullosa (en sällsynt ärftlig blåssjukdom) och vissa typer av hudallergier samt några fler exempel. Det innebär att mer exakt diagnos i vissa fall kan kräva att bedömning görs av experter som finns vid centrallasarett eller universitetssjukhus.

Förgiftning

Förgiftningstillbud förekommer tämligen ofta inom akutsjukvård för barn. Vanligen är det barn i åldern mellan 2 och 4 år som drabbas när de av nyfikenhet smakar på något undanstoppat (tabletter, flytande mediciner eller kemikalier). Vanligen handlar det just om tillbud, för barnet har bara fått i sig små mängder och väljer att spotta ut, då det mesta smakar obehagligt. Det är bara en bråkdel av de barn som kommer i kontakt med sjukvården som utvecklar några allvarliga symtom på förgiftning. Dödsfall på grund av förgiftning genom olyckshändelse har dessutom blivit mycket sällsynta genom en kombination av ökad upplysning och säkrare förpackningar av mediciner och kemikalier. Förgiftning kan dock i vissa sammanhang förekomma som en form av barnmisshandel. Här följer några exempel som kan verka som en väckarklocka för sjukvårdspersonalen om att allt kanske inte står rätt till:

* Barnet är mer än 3 till 4 år gammalt. Det är ovanligt att barn över den angivna åldernstoppar i sig främmande saker av ren nyfikenhet.

* Barn under 2 års ålder kan vanligen inte pilla ut tabletter ur endosförpackningar(läkemedelskartor).

* Barn som återkommer till sjukhus med ovanliga symtom som kramper, hyperventilation (snabb andning), medvetandepåverkan eller andra besynnerliga symtom utan att man hittar någon orsak.

* Barn som kommer till sjukhuset döda eller döende utan tidigare sjukhistoria.

* Ovanliga laboratorievärden, som inte stämmer med någon sjukdomsbild.

Vid misstanke om förgiftning hör det till sjukvårdens uppgifter att ta blod- och urinprover som sparas för specifika analyser. även uppkräkt maginnehåll bör sparas för eventuell senare analys. Det är viktigt att känna till att även vanligt koksalt i höga doser kan användas i förgiftningssyfte. Förgiftning av barnet kan ingå som en viktig del i det så kallade Münchausen by proxy-syndromet, som innebär att en förälder eller någon annan närstående aktivt skapar mer eller mindre alarmerande symtom hos ett barn.

Kvävning

Kvävning beskrivs i litteraturen som en relativt ovanlig form av barnmisshandel. I de fall som är beskrivna är det oftast modern som kvävt sitt spädbarn genom att på ett eller annat sätt täppa för andningsvägarna. Ett sådant barn kan komma in till sjukhuset antingen avlidet eller först när det återhämtat sig och inte längre visar några onormala symtom. Det är mycket vanskligt att skilja dessa barn från barn som dött av plötslig spädbarnsdöd (en relativt vanlig dödsorsak från cirka en månads ålder upp till ett års ålder som helt saknar relation till barnmisshandel). Det är också svårt att skilja barn som utsatts för avsiktlig kvävning från barn som av helt andra skäl fått kortare eller längre andningsstillestånd i hemmet utan tecken på sjukdom i övrigt. Drunkning och drunkningstillbud i badkar kan vara uttryck för barnmisshandel. I en engelsk studie fann man vid analys av 44 sådana fall att tio var starkt misstänkta barnmisshandelsfall. Tecken på våld mot barnet i form av blåmärken eller mjukdelsskador kan tala för aktiv kvävning, men sådana skador kan vara svåra att skilja från skador som uppkommer i samband med återupplivningsförsök. Om ett barn har haft ett flertal attacker av andningsstillestånd i hemmet och medicinsk utredning inte kunnat ge någon förklaring så kan det vara motiverat att observera barnet på sjukhus under en period med andningslarm, alltså med en apparat som informerar om barnet lider av andningsuppehåll.

Ögonskador

Ögonskador förekommer enligt en amerikansk studie hos cirka 5 % av alla barn som har misshandlats. Det kan röra sig om skador på ögonlock, ögongloben, ögats olika hinnor inklusive näthinnan samt linsskador. Ett flertal könssjukdomar kan angripa ögonen hos barn som varit utsatta för sexuella övergrepp ( exempelvis från gonorré, klamydia, herpesvirus). Alla barn under 4 år som kan ha misshandlats bör undersökas av ögonläkare. Barnmisshandel är alltid en möjlig diagnos hos barn som i första hand undersöks inom ögonsjukvården. Blödningar i ögats näthinna är ett kardinaltecken på så kallat "shaken baby syndrom" (det skakade barnets symtombild). Spädbarn och små barn som skakas förmår inte kompensera skakningar med halsmuskulaturen utan det relativt tunga huvudet slänger hit och dit. De häftiga skakningarna orsakar svullnad och blödningar i hjärnvävnaden som skadas av de häftiga rörelserna. Utsatta barn kan komma till sjukhuset med kramper eller medvetslöshet. I ungefär 80 % av alla fall med "shaken baby syndrom" finns blödningar i ögonens näthinnor. Vissa svåra akuta och kroniska sjukdomar kan också ge blödningar i ögats näthinna, men
dessa tillstånd är oftast av annan art. Vid misstänkt barnmisshandel, framför allt av små barn med huvudskador eller påverkan på centrala nervsystemets funktion, bör ögonläkare alltid konsulteras.

Källa: www.comunicera.se

Tillbaka till frågorna

Tecken på försummelse och psykisk störning

Försummelse och psykisk kränkning av barn kan förekomma i många olika former. Det kan handla om föräldrar eller andra närstående som brister när det gäller vanlig omvårdnad av barnets behov av näring, hygien och skötsel, men det kan också gälla en oförmåga att förmedla känslor av kärlek och trygghet. I värsta fall kan det röra sig om en öppen fientlighet och utstötning av barnet.

Konsekvenserna för barnet varierar med hänsyn till barnets medfödda förmåga och utvecklingsnivå samt förekomsten av vad vi kallar för skyddsfaktorer, vilka hjälper barnet att överleva i dess svåra situation. En vanlig skyddsfaktor är till exempel att det finns andra kärleksfulla vuxna i närmiljön, som delvis kan kompensera barnet för bristerna i den utsatta hemmiljön. Hos de minsta barnen ger grav försummelse av grundläggande omvårdnad ofta upphov till så kallad "failure to thrive syndrom" (i svensk översättning "barnet som inte tar sig") med en måttlig försening i utvecklingen, tendens till avskärmning och nedsatt förmåga till socialt samspel. Låg muskelspänning (slapp muskulatur), bristfällig ökning av vikt och längdtillväxt ingår också i bilden av symtom hos det försummade barnet.

I förskoleåldern karakteriseras utsatta barn av svårigheter att uppföra sig, försenad språklig utveckling samt oförmåga till goda och nyanserade förhållanden till andra barn och vuxna. I skolåldern står ofta olika beteendeproblem och inlärningssvårigheter i fokus. Alla misshandlade barn är naturligtvis även psykiskt kränkta, men långt ifrån alla försummade och kränkta barn misshandlas fysiskt.

Symtombilderna hos den stora majoriteten av försummade barn är inte specifika, vilket innebär att de symtom som man kan observera också kan finnas hos andra barn. Man kan möta de symtom som finns hos många misshandlade barn också hos barn med speciella temperament eller hos barn med neuropsykiatriska avvikelser som ADHD/DAMP. Bedömningar av barn med avvikelser i sin utveckling, sociala störningar och inlärningsproblem måste därför bygga på en helhetssyn som kräver att man utreder familjebilden tillsammans med psykologiska, medicinska och pedagogiska synkpunkter på barnet.

Försummelse och psykiska kränkningar av barn kan vara svåra att bevisa, även om det inte behöver vara fallet, så kan det vara bra att känna till att följande tecken och symtom kan vara uttryck för att barn försummas eller på annat sätt far illa.

1. Spädbarn

Otillfredsställande viktökning och längdtillväxt. Ökad infektionsbenägenhet. Smutsighet. Upprepade svåra blöjeksem. Försenad motorisk utveckling. Tecken på störningar till att psykologiskt knyta an till vårdnadshavare, överdriven ängslighet och bristande social förmåga att samspela med människor.

2. Förskolebarn

Fysiskt kan barnet vara oväntat kortväxt med hänsyn till genetiska förutsättningar. Huvudomfånget kan vara mindre än väntat, men bristande tillväxt av hjärnan är ett mycket sent symtom. Orena kläder och ingrodd smuts. Försenad språkutveckling och tecken på koncentrationssvårigheter. Tecken på social omognad i samspel med andra barn och vuxna. Okritiskt kontaktsökande kan förekomma liksom överaktivitet, aggressivitet och påtaglig impulsivitet hos barnet.

3. Skolbarn

Kortare i växten än förväntat med hänsyn till genetisk disposition. Dålig hygien. Utvecklingsmässigt efter sina klasskamrater, inlärningsproblem. Dåligt självförtroende och svårt att klara nya situationer och andra påfrestningar. Avsaknad av djupare relationer med andra barn. Fortfarande svårt att klara urin- och eller avföringskontroll. Det är väsentligt att känna till att bristande omvårdnad eller känslomässig försummelse av barn vanligen är helt oavsiktlig även om det också finns barn som kränks systematiskt och
med uppsåt genom verbal terror eller utfrysning. Den överväldigande majoriteten av försummade barn har föräldrar som på grund av egna problem inte kan leva upp till de krav föräldrarollen ställer. Det kan handla om psykisk sjukdom eller starka psykiska avvikelser, mycket svår egen barndom som inte gett några positiva mönster för att vara en god förebild, missbruk eller försening av den mentala utvecklingen.

Källa: www.comunicera.se

Vad är Münchausen syndrom by proxy?

Begreppet Münchausen syndrom by proxy myntades under slutet av sjuttiotalet som en beteckning för barn vars vårdnadshavare, vanligen modern, hade fantasibilder om sjukdomar och symtom hos barnet. Modern/vårdnadshavaren sökte sedan vård för symtom som inte existerade hos barnet och skapade även själv ibland symtom hos barnet för att övertyga omgivningen om att barnet var sjukt. Münchausens syndrom var långt tidigare ett begrepp inom vården för vuxna. Det betecknade vårdsökande som mer eller mindre medvetet producerade de symtom för vilka man sökte hjälp. Under åttio- och nittiotalet har det publicerats ett flertal vetenskapliga studier av Münchausens syndrom by proxy. Kunskapsläget har sammanfattats i ett par översikter som publicerats 1995 och 1997. Från barnmisshandelssynpunkt kan man skilja mellan fyra olika typer av Münchausenssyndrom nämligen:

* Upplevelse att barnet är sjukt utan att det finns något fog för denna föreställning.

* Ideliga kontakter med olika vårdgivare som inte kan identifiera några hälsoproblem
hos barnet.

Punkterna här ovan är tecken på barnmisshandel enbart om saklig information inte går fram, barnet utsätts för ideliga obehagliga undersökningar och sjukförklaras av vårdnadshavaren. Till bilden hör att denne aldrig är nöjd med beskedet att barnet är friskt utan ständigt kräver nya undersökningar och utredningar. Vid en viss punkt sätter vårdgivaren en gräns för sina ansträngningar, vilket resulterar i att den störda föräldern söker hjälp på annat håll. För barnet kan detta betyda en ny omgång blodprover, nya röntgenundersökningar och så vidare.

Begränsningar av barnet vad gäller lek, aktiviteter, kontakter med andra barn, förskole- och skolverksamhet med hänvisning till hälsoproblem som inte kan bekräftas. Det är en varningssignal för barnmisshandel om det visar sig att barnets vardagstillvaro med lek, aktiviteter, samvaro och skolgång begränsas och försvåras på ett betydligt överdrivet och för barnet skadligt sätt. En mycket skadlig effekt kan vara att barnet accepterar sin sjukroll och går in i en identitet som ytterligt skör och oförmögen.

Att aktivt framkalla symptom hos barnet är den uttrycksform av Münchausens syndrom by proxy som kan vara svårast att förstå. Idag är det dessvärre mycket väldokumenterat att det finns barn som tillfogats mer eller mindre allvarliga skador för att simulera sjukdomssymtom samt barn vars urin, kräkningar med mera manipulerats i syfte att barnet skall bedömas som allvarligt sjukt. Den störda föräldern kan till exempel blanda lite av sitt eget blod i barnets urin för att simulera blodig urin som vid allvarlig sjukdom i urinvägarna. Trumhinnan kan perforeras för att simulera svår mellanöroninfektion och så vidare. Skador och symtom kan även provoceras fram hos barn med en underliggande sjukdom genom medveten underbehandling eller felbehandling, till exempel genom manipulation av insulindosering. Det finns i dagsläget inga säkra beräkningar av förekomsten av Münchausen syndrom by proxy. Det är ännu en mycket ovanlig diagnos, men det kan bero på de stora praktiska och känslomässiga svårigheter som måste övervinnas innan man kan nå fram till en korrekt bedömning. Vad man hittills vet om bakgrunden till denna störning är att förövarna ? vanligen mödrarna ? genomgående har haft mycket dåliga uppväxtförhållanden, både känslomässigt och socialt. De kan själva ha misshandlats som barn och har ofta aldrig blivit bemötta med kärlek och respekt. Det föräldern söker för egen del är uppmärksamhet, intresse och känslomässig näring genom kontakter med engagerad vårdpersonal. En stor andel beskrivs ha en mycket omfattande egen vårdkonsumtion, vanligen för symtom som aldrig kan bekräftas. Det är mycket viktigt att ansvariga för barnsjukvård känner till detta syndrom. Om misstankar föreligger bör man i första hand kontrollera barnets sjukhistoria i alla detaljer och kontrollera vad andra vårdgivare vidtagit för utredningar och åtgärder. Vid misstanke om

Källa: www.comunicera.se