F84.4 Överaktivitetssyndrom förenat med psykisk ut

Mindre väldefinierad störning med osäker nosologisk validitet. Denna kategori är
förbehållen barn med svår psykisk utvecklingsstörning (IQ mindre än 35) med
hyperaktivitetsproblem, uppmärksamhetsstörning och stereotypt beteende.
Centralstimulerande farmaka har vanligtvis ingen effekt (till skillnad från liknande
tillstånd med normal IQ) och kan framkalla dysforiska reaktioner (ibland med
psykomotorisk hämning). I adolescensen ersätts hyperaktiviteten med hypoaktivitet
(ett mönster som inte ses hos hyperkinetiska barn med normal intelligens).
Syndromet är ofta förenat med olika utvecklingsstörningar, specifika eller mer
globala. I vilken grad beteendestörningen betingas av låg IQ eller organisk
hjärnskada är inte känt.
Diagnostiska kriterier:
A. Kraftig motorisk hyperaktivitet som visar sig i minst två av följande problem med
aktivitetsnivå och uppmärksamhet:
(1) oavbruten motorisk oro, som visar sig genom att personen springer, hoppar
och har andra rörelser med hela kroppen;
(2) tydlig svårighet att sitta still: barnet sitter vanligen still i några sekunder som
mest utom när det håller på med stereotypa aktiviteter (se kriterium B);
(3) mycket överdriven aktivitet i situationer där relativt lugn förväntas;
(4) mycket snabba byten av aktiviteter, så att aktiviteter vanligen inte pågår
längre än en minut (tillfälliga längre perioder som tillbringas i mycket omtyckta
aktiviteter utesluter inte detta liksom mycket långa tidsperioder av stereotypa
aktiviteter kan också vara förenliga med dessa problem närvaro vid andra
tillfällen).
B. Repetitiva och stereotypa mönster av beteende och aktiviteter som visar sig på minst ett av
följande sätt:
(1) fast bestämda och ofta upprepade motoriska manér: dessa kan antingen vara
komplexa rörelser med hela kroppen eller mindre rörelser som handviftningar;
8
(2) överdriven och icke funktionell upprepning av aktiviteter som är
oföränderliga till sin form: det kan röra sig om lek med något enstaka objekt
(t.ex. rinnande vatten) eller en ritual (antingen ensam eller med andra);
(3) repetitivt självskadande beteende.
C. IQ mindre än 35.
D. Frånvaro av nedsatt social förmåga av autistisk typ, vilket innebär att barnet måste uppvisa
minst tre av följande:
(1) utvecklingsmässigt adekvat användning av ögonkontakt, uttryck och
kroppshållning för att reglerar social interaktion;
(2) utvecklingsmässigt adekvata relationer till jämnåriga vilket innefattar att dela
intressen, aktiviteter, osv.;
(3) tar kontakt med andra människor, åtminstone ibland, för att söka tröst och
kärlek;
(4) förmåga att ibland dela andra människors glädje; andra former av bristande
social förmåga, t.ex. distanslös kontakt med främlingar, är förenlig med denna
diagnos.
E. Uppfyller inte kriterierna för autism (F84.0 och F84.1), desintegrativ störning i barndomen
(F84.3) eller hyperaktivitetsstörningar (F90.-),

F84.5 Aspergers syndrom

Innefattar:
Autistisk psykopati
Schizoid störning i barndomen
Diagnostiska kriterier:
A. Ingen kliniskt signifikant allmän försening av språklig eller kognitiv utveckling. För
diagnos krävs att enstaka ord skall ha uttalats vid två års ålder eller tidigare och att
kommunikativa fraser har använts vid tre års ålder eller tidigare. Förmåga att klara sig själv,
adaptivt beteende och nyfikenhet på omgivningen under de första tre åren skall ligga på en
nivå som överensstämmer med normal intellektuell utveckling. Den motoriska utvecklingen
kan emellertid vara något försenad och motorisk klumpighet är vanlig (dock inget nödvändigt
diagnostiskt kriterium). Isolerade specialförmågor, ofta relaterade till onormala intressen och
sysselsättningar, är vanliga, men krävs inte för diagnos.
B. Kvalitativa avvikelser i ömsesidig social interaktion (samma kriterier som för autism. För
att underlätta användningen är dessa kriterier även inlagda nedan).
(1) Kvalitativa avvikelser i ömsesidigt socialt samspel tar sig åtminstone två av
följande uttryck:


(a) påtagligt bristande förmåga att använda varierande icke-verbala uttryck såsom ögonkontakt, ansiktsuttryck, kroppshållning och gester som ett led i den sociala interaktionen(b) oförmåga att etablera kamratrelationer som är adekvata för utvecklingsnivån(c) brist på spontan vilja att dela glädje, intressen eller aktiviteter med andra (t ex visar inte, tar inte med sig eller uppmärksammar inte andra på sådant som är av intresse)(d) brist på social eller emotionell ömsesidighet
(2) Kvalitativt nedsatt förmåga att kommunicera, vilket tar sig minst av ett av följande uttryck:

(a) försenad talutveckling eller talar inte alls (gör inga försök att kompensera för detta via andra kommunikationssätt, t ex gester eller pantomim)(b) hos personer med adekvat utvecklad talförmåga en påtagligt nedsatt förmåga att inleda eller upprätthålla samtal med andra(c) stereotypt tal med många upprepningar eller idiosynkratiskt språk(d) brist på varierad, spontan låtsaslek eller socialt imitativt lekbeteende som är adekvat för utvecklingsnivån
(3) Begränsade, repetitiva och stereotypa mönster i beteende, intressen och aktiviteter vilket tar sig minst ett av följande uttryck:

(a) omfattande fixering vid ett eller flera stereotypa och begränsade intressen som är abnorma i intensitet eller fokusering(b) oflexibel fixering vid specifika, oändamålsenliga rutiner eller ritualer(c) stereotypa och upprepade motoriska manér (t ex vifta eller vrida händerna eller fingrarna, komplicerade rörelser med hela kroppen)(d) enträgen fascination inför delar av saker
B. Försening eller abnorm funktion inom minst ett av följande områden med debut före tre års ålder:

(1) social interaktion(2) språk som syftar till social kommunikation(3) symboliska lekar eller fantasilekar
C. Störningen förklaras inte bättre med Retts syndrom eller desintegrativ störning hos barn.

F84.3 Annan desintegrativ störning i barndomen

En form av genomgripande utvecklingsstörning som inträder efter en period med
helt normal utveckling och som visar sig som en tydlig förlust av tidigare
förvärvade färdigheter inom ett flertal områden inom loppet av några få månader.
Tillståndet ledsagas av förlust av intresse för omgivningen, stereotypa repetitiva
rörelser och en autismliknande störning av socialt samspel och kommunikation. I
några fall kan tillståndet sättas i förbindelse med encefalopati, men diagnosen ska
ställas på beteendemanifestationer.
Innefattar:
Dementia infantilis
Desintegrativ psykos
Hellers syndrom
Symbiotisk psykos
Tilläggskod kan användas för att identifiera varje associerat neurologiskt tillstånd
Utesluter:
Retts syndrom (F84.2)
Diagnostiska kriterier:
A. Synbarligen normal utveckling upp till minst 2 års ålder. Närvaro av normala,
åldersadekvata färdigheter vad gäller kommunikation, sociala relationer, lek och adaptivt
beteende vid 2 års ålder eller senare krävs för diagnos.
B. Definitiv förlust av tidigare tillägnade färdigheter omkring tidpunkten för störningens
debut. Det krävs en kliniskt signifikant förlust av färdigheter (inte bara bristande användning
av dem i vissa situationer) inom minst två av följande områden:
(1) språkförståelse och språklig uttrycksförmåga;
(2) lek;
(3) sociala färdigheter eller adaptivt beteende;
(4) kontroll över blåsa och tarm;
(5) motoriska färdigheter.
C. Kvalitativt avvikande social funktion inom minst två av följande områden:
(1) kvalitativa avvikelser i ömsesidig social interaktion (av samma typ som vid
autism);
7
(2) kvalitativa avvikelser i kommunikation (av samma typ som vid autism);
(3) begränsade, repetitiva och stereotypa mönster i beteende, intressen och
aktiviteter, även inkluderat motoriska stereotypier och manér;
(4) en allmän förlust av intresse för saker och omgivningen.
D. Störningen kan inte hänföras till andra varianter av genomgripande utvecklingsstörningar,
förvärvad afasi med epilepsi (F80.3), elektiv mutism (F94.0), Retts syndrom (F84.2) eller
schizofreni (F20.-).

F84.2 Retts syndrom

Ett tillstånd, hittills bara funnet hos flickor, där en till synes normal tidig utveckling
följs av partiell eller total förlust av tal, gångsvårigheter, förmåga att bruka
händerna och minskad kranietillväxt. Debutålder är vanligtvis mellan 7 och 24
månaders ålder. Karakteristiskt är förlust av ändamålsenliga handrörelser,
handvridande stereotypier och hyperventilation. Social utveckling upphör men
sociala intressen vidmakthålls. Bålataxi och apraxi börjar utvecklas vid fyra års
ålder och följs ofta av koreatiska rörelser. Tillståndet slutar ofta med svår psykisk
utvecklingsstörning.
Diagnostiska kriterier:
A. Synbarligen normal prenatal och perinatal period
och synbarligen normal psykomotorisk
utveckling under de första fem levnadsmånaderna
och normalt huvudomfång vid födseln.
B. Avstannad tillväxt av huvudet mellan 5 månaders och 4 års ålder
och förlust av tillägnade
ändamålsenliga hand- och fingerfärdigheter mellan 5 och 30 månaders ålder, förenad med
samtidig kommunikativ dysfunktion och bristande sociala interaktioner
och uppträdande av
dåligt koordinerad/ostadig gång/hållning och/eller kroppsrörelser.
6
C. Gravt nedsatt utveckling av språkförståelse och språklig uttrycksförmåga, tillsammans med
svår psykomotorisk retardation.
D. Stereotypa handrörelser över medellinjen (t.ex. handvridningar eller handgnuggningar)
som debuterar vid eller efter det att ändamålsenliga handrörelser förlorats.

F84.12 Autism, atypisk både i debutålder och symto

A. Störningen uppfyller inte kriterium A för autism (F84.0), vilket innebär att
avvikande eller bristande utveckling är tydlig först vid eller efter tre års ålder.
B. Det föreligger kvalitativa avvikelser i ömsesidig social interaktion eller i
kommunikativ förmåga eller begränsade, repetitiva och stereotypa mönster i
beteende, intressen och aktiviteter. (Samma kriterier som vid autism men det är
inte nödvändigt att kriterierna för antalet områden med avvikande utveckling
uppfylls.)
C. Störningen uppfyller kriterium C för autism (F84.0).
D. Störningen uppfyller inte till fullo kriterium B för autism (F84.0).

F84.10 Autism med atypisk debutålder

F84.10 Autism med atypisk debutålder
A. Störningen uppfyller inte kriterium A för autism (F84.0), vilket innebär att
avvikande eller bristande utveckling är tydlig först vid eller efter tre års ålder.
5
B. Störningen uppfyller kriterierna B och C för autism (F84.0).
F84.11 Autism med atypisk symtomatologi
A. Störningen uppfyller kriterium A för autism (F84.0), vilket innebär att
avvikande eller bristande utveckling är tydlig före tre års ålder.
B. Det föreligger kvalitativa avvikelser i ömsesidig social interaktion eller i
kommunikativ förmåga eller begränsade, repetitiva och stereotypa mönster i
beteende, intressen och aktiviteter. (Samma kriterier som vid autism men det är
inte nödvändigt att kriterierna för antalet områden med avvikande utveckling
uppfylls.)
C. Störningen uppfyller kriterium C för autism (F84.0).
D. Störningen uppfyller inte till fullo kriterium B för autism (F84.0).
A. Störningen uppfyller inte kriterium A för autism (F84.0), vilket innebär att
avvikande eller bristande utveckling är tydlig först vid eller efter tre års ålder.
5
B. Störningen uppfyller kriterierna B och C för autism (F84.0).
F84.11 Autism med atypisk symtomatologi
A. Störningen uppfyller kriterium A för autism (F84.0), vilket innebär att
avvikande eller bristande utveckling är tydlig före tre års ålder.
B. Det föreligger kvalitativa avvikelser i ömsesidig social interaktion eller i
kommunikativ förmåga eller begränsade, repetitiva och stereotypa mönster i
beteende, intressen och aktiviteter. (Samma kriterier som vid autism men det är
inte nödvändigt att kriterierna för antalet områden med avvikande utveckling
uppfylls.)
C. Störningen uppfyller kriterium C för autism (F84.0).
D. Störningen uppfyller inte till fullo kriterium B för autism (F84.0).

F84.1 Atypisk autism

En genomgripande utvecklingsrubbning som skiljer sig från autism i barndomen
genom senare debut eller genom att inte uppfylla kriterierna på alla de tre områden
som karakteriserar autism i barndomen. Denna subkategori används då
utvecklingen först efter tre års ålder blir avvikande och försenad och när det
saknas påvisbara störningar inom ett eller två av de psykopatologiska områden
som kännetecknar autism i barndomen (störning i samspel,
kommunikationssvårigheter samt begränsat, stereotypt och repetitivt beteende),
trots samtidig närvaro av karakteristiska störningar inom resterande områden.
Atypisk autism ses oftast vid grav psykisk utvecklingsstörning eller vid svår
impressiv språkstörning.
Innefattar:
Atypisk barndomspsykos
Psykisk utvecklingsstörning med autistiska drag
Tilläggskod kan användas för att ange psykisk utvecklingsstörning
Diagnostiska kriterier:
A. Avvikande eller bristande utveckling är tydlig vid tre års ålder eller senare (samma
kriterier som vid autism utom åldern då symtomen framträder).
B. Det föreligger kvalitativa avvikelser i ömsesidig socialt interaktion eller i kommunikativ
förmåga eller begränsade, repetitiva och stereotypa mönster i beteende, intressen och
aktiviteter. (Samma kriterier som vid autism men det är inte nödvändigt att kriterierna för
antalet områden med avvikande utveckling uppfylls.)
C. Tillståndet uppfyller ej de diagnostiska kriterierna för autism (F84.0).
Autism kan vara atypisk avseende antingen debutålder (F84.10) eller symtomatologi (F84.11).
De två typerna skiljs med en femte siffra av forskningsskäl. Syndrom som är atypiska i båda
avseendena skall kodas F84.12.

F84.0 Autism i barndomen

En genomgripande utvecklingsstörning som manifesterar sig före tre års ålder och
karakteriseras av försämrad utveckling av socialt samspel,
kommunikationsförmåga och av ett begränsat, stereotypt och repetitivt beteende.
Härtill kommer en rad mindre specifika fenomen som fobier, sömn- och
ätstörningar, raserianfall och självdestruktivt beteende.
Innefattar:
Autistisk störning
Infantil:
?
autism
?
psykos
Kanners syndrom
Utesluter:
Autistisk psykopati (F84.5)
Diagnostiska kriterier:
A. Avvikande eller bristande utveckling är tydlig före tre års ålder inom åtminstone ett av
följande områden:
(1) receptivt eller expressivt språk som används i social kommunikation;
(2) utvecklingen av specifik (selektiv) social anknytning eller av ömsesidigt
socialt samspel;
(3) funktionell lek eller symbollek.
B. Sammanlagt måste åtminstone sex symtom från (1), (2) och (3) föreligga, med åtminstone
två från (1) och åtminstone ett vardera från (2) och (3).
(1) Kvalitativa avvikelser i ömsesidigt socialt samspel tar sig åtminstone två av
följande uttryck:
(a) oförmåga att adekvat använda blickkontakt, ansiktsuttryck,
kroppshållning och gester för att reglera det sociala samspelet;
3
(b) oförmåga att etablera kamratrelationer med jämnariga (på ett
åldersadekvat sätt och trots rikliga möjligheter därtill) som
innefattar ett ömsesidigt utbyte av intressen, aktiviteter och
känslor;
(c) bristande modulering av socio-emotionell ömsesidighet som
visar sig genom nedsatt eller avvikande gensvar på andra
människors känslor, eller bristande anpassning av beteendet till det
sociala sammanhanget, eller en dålig integration av sociala,
emotionella och kommunikativa beteenden;
(d) brist på spontan vilja att dela glädje, intressen eller aktiviteter
med andra människor (till exempel visar inte för andra, lämnar inte
fram eller pekar på sådant som är av intresse).
(2) Kvalitativ avvikelse i kommunikativ förmåga tar sig åtminstone ett av
följande uttryck:
(a) försenad talutveckling eller total avsaknad av talat språk
utan
försök att kompensera för detta genom att använda andra sätt att
kommunicera, t.ex. gester och pantomim (kommunikativt ?joller?
har ofta saknats);
(b) relativ oförmåga att inleda och upprätthålla samtal (i
förhållande till den aktuella språkliga utvecklingsnivån), med ett
ömsesidigt kommunikativt utbyte med den andra personen;
(c) stereotypt och repetitivt språkbruk eller idiosynkratisk
användning av ord eller meningar;
(d) brist på varierade låtsaslekar eller (i lägre ålder) socialt
härmande lek.
(3) Begränsade, repetitiva och stereotypa beteendemönster, intressen och
aktiviteter tar sig åtminstone ett av följande uttryck:
(a) omfattande fixering vid ett eller flera stereotypa och
begränsade intressen som är överdrivna eller onormala i intensitet
och fokusering; eller ett eller flera stereotypa och begränsade
intressen som är överdrivna i intensitet och snäva i sin natur men
inte till innehåll eller fokusering;
(b) till synes tvångsmässig fixering vid specifika, oändamålsenliga
rutiner eller ritualer;
(c) stereotypa och repetitiva motoriska manér som inbegriper
endera att vifta eller vrida med händerna eller fingrarna, eller
komplicerade rörelser med hela kroppen;
4
(d) fascination inför delar av föremål eller icke-funktionella delar
av leksaker (såsom deras lukt, hur materialet de är gjorda av känns,
eller ljudet eller vibrationer som de avger).
C. Den kliniska bilden går inte att hänföra till andra former av genomgripande
utvecklingsstörningar; impressiv språkstörning (F80.2) med sekundära socio-emotionella
problem; reaktiv störning i känslomässig bindning under barndomen (F94.1) eller
distanslöshet hos barn (F94.2); psykisk utvecklingsstörning (F70?F72) med någon därmed
förknippad känslomässig eller beteendemässig störning; schizofreni (F20.-) med ovanligt tidig
debut; och Retts syndrom (F84.2).

Borderline

Ett genomgående mönster av påtaglig impulsivitet samt instabilitet med avseende på mellanmänskliga relationer, självbild och affekter, Störningen visar sig i ett flertal olika situationer och sammanhang från tidig vuxenålder och tar sig minst fem av följande uttryck:

(1) gör stora ansträngningar för att undvika verkliga eller fantiserade separationer. Obs: Sådant suicidalt eller självstympande beteende som beskrivs under kriterium 5) räknas inte här.
(2) uppvisar ett mönster av instabila och intensiva mellanmänskliga relationer som kännetecknas av extrem idealisering omväxlande med extrem nervärdering.
(3) uppvisar identitetsstörning, dvs varaktig och påtaglig instabilitet i självbild och identitetskänsla
(4) visar impulsivitet i minst två olika avseenden som kan leda till allvarliga konsekvenser för personen själv (tex slösaktighet, sexuell äventyrlighet, drogmissbruk, vårdslöshet i trafik, hetsätning). Obs: Sådant suicidalt eller självstympande beteende som beskrivs under kriterium 5) räknas inte in här.
(5) uppvisar upprepat suicidalt beteende, suicidala gester eller suicidhot eller självstympande handlingar.
(6) är affektivt instabil, vilket beror på en påtaglig benägenhet att reagera med förändring av sinnesstämningen (tex intensiv episodisk nedstämdhet, irritabilitet eller ångest som vanligtvis varar i några timmar och endast sällan längre än några få dagar)
(7) känner en kronisk tomhetskänsla
(8) uppvisar inadekvat, intensiv vrede eller har svårt att kontrollera aggressiva impulser (tex ofta återkommande temperamentsutbrott, konstant ilska, upprepade slagsmål)
(9) har övergående, stressrelaterade paranoida tankegångar eller allvarliga dissociativa symtom

Panikångest

Nedan finner du vad som kännetecknar en panikångest attack Det amerikanska psykiatrikerförbundet definierar panikångest i den fjärde upplagan av ?Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders? (DSM ? IV) så här:?En panikångestattack är en period av intensiv rädsla och obehag, som brukar associeras till ett antal olika somatiska och kognitiva symtom?. Det är vanligt att attacken har en plötslig start, som byggs upp till maximal intensitet inom 10 till 15 minuter. En attack varar sällan längre än 30 minuter. Det är inte ovanligt att personen vill fly från platsen när attacken kommer ? speciellt om de fysiska symtomen är starka. När någon upplever en panikångestattack för första gången, uppsöker de ofta ett sjukhus eller en akutmottagning i tron att de har fått en hjärtattack. De tror att de håller på att dö. Symtom vid panikångest:

Hjärtklappning
Svettningar
Skakningar
Andnöd
Kvävningskänslor
Bröstsmärtor
Sväljsvårigheter
Kväljningar eller problem med mag ? tarmkanalen, diarré
Yrsel eller kittlande känslor
Känsla av kyla, rodnad eller värmevågor
Forskning visar att man måste ha minst fyra av de tillhörande somatiska och kognitiva symtomen som beskrivs ovan. Panikångestattackerna skiljer sig från andra typer av ångest genom sin intensitet och plötsliga, episodiska natur. Panikångest kan vidare karaktäriseras av att attacken startar plötsligt ? vanligtvis, men inte alltid i en viss typ av situation. Det finns också svagare ?begränsande symtom? i form av panikångestattacker. Diagnosen för panikångest kan ställas när en individ upplevt minst två oväntade panikattacker under minst en månad och känner oro över att få en ny attack.

Frekvensen och intensiteten av attackerna varierar från person till person. En individ kan ha flera attacker i veckor, medan en annan kan ha korta och snabba attacker som knappt märks. Många blir övertygade om att de har en O-diagnostiserad sjukdom och söker ofta medicinsk hjälp. Även om dessa tester visar sig vara negativa, kan personen med panikångest vara orolig för att få fysiska sjukdomar. Det är inte ovanligt att personer som får panikattacker utvecklar torgskräck. Torgskräck karaktäriseras av en rädsla för att få en panikattack på en offentlig plats, från vilken man inte kan fly. Detta i sin tur leder till att en del människor undviker att gå ut eller bege sig till platser, som de inte känner till. Det var först efter den forskning som bedrevs av Claire Weekes, som vi förstod att panikångest kan delas upp i två delar. Den första rädslan består av en mängd olika symtom ? både kroppsliga och fysiska ?som vi kommer att gå igenom längre fram. En första rädsla följs av en andra våg av rädsla.

Dr. Weekes insåg långt före alla andra, att den första rädslan med de fysiska symtomen genererade en andra rädsla som en reaktionen på den första rädslan. Weekes har kommit fram till att den sekundära rädslan föds ur den första okontrollerade rädslan. Man kan säga att delar av symtomen blir som en rädsla inför rädslan. Det är inte är ovanligt, att klienter hamnar i återkommande ?loopar? som förstärks mer och mer, innan de slutligen klingar av. Utan att ta hänsyn till den första eller andra rädslan, så kan vi konstatera att en panikångestattack med de första tecknen ? dvs den ?första rädslan? ? kan vara mycket obehaglig även utan ?den andra rädslan?. Även om en andra attack inte är så stark, så kan den ge en känsla som är besläktad med spykänslor eller en långsam nysning. En del människor drabbas även av rysningar. I den kognitiva terapin fokuseras arbetet på att hjälpa klienterna att hantera den första rädslan, så att den andra rädslan begränsas. På samma sätt verkar de antidepressiva medicinerna. De siktar in sig på den sekundära rädslan, även om en del av de medicinska effekterna också kan hinda enskilda symtom vad gäller den primära rädslan. Det finns även andra konkurrerande beskrivningar om varför den sekundära rädslan uppkommer. Många tror att de ska dö, kvävas och drabbas av ett katastroftänkande utan att det egentligen finns någon grund. En del forskare tror att det beror på någon sorts resonans med ett ursprungligt trauma som rör separation.

Olika typer av panikångestattackerJag skiljer på tre olika typer av panikångestattacker: En attack som dyker upp från ingenstans och utan någon som helst synbar anledning. En ?situationsattack?. Den dyker alltid upp i speciella situationer ? t ex om man kör in i en tunnel eller utsätts för andras blickar. En attack, som kommer ibland i vissa situationer, men inte alltid.


När är det normalt att få ångest panikångest?

De flesta människor upplever oro och rädsla ibland. Det är helt naturligt. Vad är skillnaden mellan att vara orolig och att vara sjuk? Låt oss först konstatera att det bara finns några grundkänslor ? precis som det bara finns några grundfärger. De som oftast nämns i sammanhanget är fruktan, sorg, vrede, glädje och spänning. Men under ytan finns det hundratals fler subtila nyanser. Hit räknas skuld, leda, nervositet eller missmod m.m. De nyanserna är i själva verket olika kombinationer av våra grundkänslor eller reaktioner på någon av dem. Olika människor har olika register när det gäller känslor. Det finns oräkneliga orsaker som gör att man känner ångest. Det kan vara helt normalt att känna stark oro inför ett dödsfall inom familjen, arbetslöshet, en svår sjukdom eller någon annan hotande situation. Detta benämner vi objektiv ångest. Den är helt naturlig och den har vi utvecklat för att skydda oss. Vid sådana tillfällen kan ångest komma att bli en kort erfarenhet ? en helt normal reaktion på händelsen. I svåra situationer kan det till och med vara helt naturligt att få en panikattack. När attackerna kommer regelbundet och tar överhanden i våra liv genom undvikande beteenden, talar vi om panikångest. Enstaka panikattacker är normalt och motiverar ingen behandling utöver rådgivning. Det är också viktigt att förstå att människor med panikångest inte nödvändigtvis oroar sig mer än andra. Neurokemin hos en person med panikångest reagerar annorlunda på stress eller andra faktorer som nödvändigtvis inte behöver vara kopplade till stress eller oro.

Dystymi och Cyklotymi

Det finns två mindre vanliga depressionstillstånd som benämns dystymi och cyklotymi. De är två former av mildare depression.


Vad är dystymi?

Symtomen vid dystymi påminner om och inkluderar många av de känslor som finns vid egentlig (unipolär) depression och kan sträcka sig över en dag, en vecka eller upp till 2 år.

Dystymi är en kronisk form av depression. Fastän den är svagare än egentlig (unipolär) depression kan den ändå ställa till med problem i både yrkeslivet och det sociala livet. Det huvudsakliga symtomet är nästan dagliga deprimerade känslor i minst två år, men utan kriterierna för en egentlig (unipolär) depression. Många klienter upplever låg energi, sömn? och ätstörningar samt dåligt självförtroende.

En del människor som lider av dystymi kan sällan komma ihåg att de inte varit deprimerade. Några kan fungera relativt bra, trots att symtomen ibland skapar både sorg och smärta.

Det kan vara värt att notera att dystymi ibland utvecklas på grund av en vanlig eller kronisk sjukdom. Vi vet idag inte om det är sjukdomen som orsakar depressionen eller om det är den fysiska smärtan som orsakar depressionen. Det är ändå viktigt att man inte låter den bero, utan att man behandlar den.


Behandling av dystymi

Psykoterapi är den form av behandling, som fungerar bäst vid den här sjukdomen. Eftersom dystymi är av kronisk natur, rekommenderas ofta även antidepressiva mediciner för att bekämpa depressionen.


Psykoterapin bör ta fasta på:
Att ge stöd och råd för att minska smärtan och känslorna av hopplöshet.
Terapin bör också inriktas på att ersätta de överdrivet pessimistiska tankarna ? som orealistiska förväntningar och överdrivet kritiska självbilder ? som skapas och som förvärrar depressionen.
Det är också viktigt att hjälpa klienten med enklare livsstrategier. Terapeuten bör också lära ut att arbeta problemlösande, särskilt inom de områden som klienten upplever stressande och som hjälper till att förvärra depressionen.
Vad är cyklotymi?

Cyklotymi är motsvarigheten till manisk (bipolär) depression ? fast mildare. Begreppet fanns redan hos de gamla grekerna genom benämningen cyklotym personlighet. Termen cyklotymi användes första gången av den tyska psykiatrikern Ewald Hecker 1877.

Brieger P. Marneros vid ?Klinik und Poliklinik für Psychiatrie und Psychotherapie? på Martin Luther Universitetet i Tyskland, beskriver cyklotymi som en långvarig sjukdom som pendlar mellan maniska och depressiva tillstånd.

Forskningen idag anser att i alla fall en liten del av cyklotymi är en mild form av bipolär depression. Cyklotymi känns igen på markerade ? men inte försvagade ? humörsvängningar, som varar mellan två till nio veckor. De kan vara ihärdiga och innebära flera återkommande perioder av svaga depressioner. Vanligtvis utvecklas de i vuxenlivet och beter sig som en kronisk sjukdom ? fastän humöret kan vara normalt flera månader i sträck.Om manisk (bipolär) depression finns i släkten, kan cyklotymi utvecklas.

Det är inte ovanligt att personen inte kopplar humörsvängningarna till enskilda händelser i det verkliga livet, eftersom de relativt svaga glädjeperioderna kan vara helt normala. Det är en av anledningarna till att cyklotymi inte upptäcks.

Behandling av cyklotymi

Se behandling dystymi

Selektiv mutism

Diagnoskriterierna i DSM-IV-TR för selektiv mutism
DSM-kod:313.23
ICD-kod:F94.0
A. Oförmåga att tala i vissa sociala situationer (där det förväntas att man skall tala, t ex i skolan) trots att barnet talar i andra situationer.
B. Störningen försämrar prestationsförmågan i studier eller arbete eller försvårar social kommunikation.
C. Störningen varar i minst en månad (dock inte enbart den första månaden i skolan).
D. Oförmågan att tala beror inte på någon brist på kunskap eller förtrogenhet med det talade språk som barnet förväntas använda i sammanhanget.
E. Störningen förklaras inte bättre med någon kommunikationsstörning (t ex stamning) och förekommer inte enbart vid någon genomgripande störning i utvecklingen, schizofreni eller andra psykotiska syndrom.

Dissociativ identitetsstörning

A Två eller flera identiteter eller personlighetstillstånd existerar sida vid sida ( var och en med relativt bestående sätt att uppfatta tänka kring och relatera till omgivningen och sig själv).

B Minst två av dessa identiteter eller personlighetstillstånd tar vid återkommande tillfällen kontrollen över personens beteende

C Personen är oförmögen att minnas viktig personlig information . Oförmåga at minnas mer betydande än vad som kan förklaras med vanlig glömska.

D Störningen beror inte på direkt fysiologiska effekter av någon substans ( blackout eller kaotiskt beteende vida alkoholberusning eller någon somatisk /skada tex. komplexa partiella epilepsiskt anfall Obs hos barn skall inte fantasilekar eller fantiserande lekkamrater inkluderas som symtom

Tillfället då personligheterna byts kan ta bara några sekunder, och man kan ha allt från 2 till över 100 personligheter (men då är oftast grupp-personligheter inkluderade). Diagnosen multipel personlighet är dessutom betydligt vanligare hos kvinnor än hos män (9 fall av 10 är kvinnor).5 Multipel personlighet är en form av identitetsstörning, därför hamnar diagnosen i gruppen dissociationer (se ruta nederst). Fenomenet betingas av utpräglad benägenhet för bortträngning och är en extrem form av hysteroidpersonlighetsstörning.

Det bästa är nog att din partner följer med till psykiatrikern. jag vet för lite erfarenhet kring Did för att kunna ge dig några konkreta råd. Klienter som lider av DID hamnar oftar inom psykiatrin

Egentlig (unipolär) depression

Du känner dig ledsen, orolig och tom inombords större delen av dagen ? nästan varje dag. Notera att barn och ungdomar kan vara mer irriterade.
Märkbart mindre intresserad av allt eller nästan allt och nästan varje dag. Oförmåga att njuta av tillvaron. Vill inte delta i aktiviteter som man brukade. Det gäller även sex.
Märkbar viktförändring (5 % förändring på en månad). Ökad eller minskad aptit nästan varje dag. (Hos växande barn kan det visa sig som utebliven viktökning).
Sover antingen för mycket eller för lite nästan varje natt. Vaknar mitt i natten eller alltför tidigt.
Hets eller slöhet nästan varje dag. (Synligt för andra, inte bara en känsla av rastlöshet eller av att vara slö).
Utmattning eller energiförlust nästan varje dag.
Känslor av att vara värdelös. Överdrivna eller olämpliga skuldkänslor (som kan vara fantasier). Känslor av hjälplöshet och hopplöshet nästan varje dag.
Minskad förmåga att tänka eller koncentrera sig. Svårt att ta beslut nästan varje dag.
Pessimistisk grundsyn.
Återkommande fysiska symtom som inte svarar på behandling.
Ont i leder och axlar. Spänd i rygg och nacke.
Återkommande tankar på döden och självmordsförsök.
Om du har upplevt mer än 5 av ovanstående symtom under en tvåveckorsperiod och minst ett av dem är något av de två första, antingen ledsamhet eller minskat intresse? eller gjort ett självmordsförsök ? ta omedelbart kontakt med en läkare eller kvalificerad terapeut! Detta besök syftar till att diskutera dina symtom. Därefter kan din läkare eller terapeut avgöra om dina symtom har fysiska orsaker eller om du kanske ska prata med en terapeut.


Manisk (bipolär) depression

Den maniska depressionen kännetecknas av extrema förändringar i humöret, tankarna och beteendet. Den kallas bipolär för att personen svänger fram och tillbaka mellan maniskhet och depression. Svängningarna kan variera från några timmar till dagar, månader eller i värsta fall år. Manisk depression går att behandla precis som egentlig (unipolär) depression.

Familjen, anhöriga och arbetskamrater påverkas precis som vid egentlig depression. De första symtomen brukar dyka upp i de sena tonåren, även om de ibland undantagsvis kan dyka upp så tidigt som i 7 årsåldern eller så sent som i 40?50 årsåldern. Manisk depression drabbar män och kvinnor ungefär lika ofta och det finns ingen skillnad vad det gäller ålder, ras, etnisk tillhörighet eller social klass. Det är inte ovanligt att barn som växer upp i familjer med depression drabbas lite mer frekvent. Till skillnad från egentlig depression upplever en person med manisk (bipolär) depression såväl höga stunder som låga. De höga perioderna kännetecknas av mani och hög energi, nästan på gränsen till eufori, medan de låga stunderna påminner om egentlig (unipolär) depression. Många av de som har manisk (bipolär) depression uppger att de har mer av depressioner under vintern och symtom av mani under våren och sommaren.

Tourette syndrom

Diagnostiseringen av Tourettes syndrom baseras
på DSM-IV, handboken som de psykiatriska läkarna
använder sig av för att sätta diagnos.
De tecken hos patienten som ska vara närvarande
för att diagnosen TS ska ställas är:

1. Både multipla motoriska och en eller flera vokala
tics har varit för handen så länge tillståndet
varit aktuellt, men inte nödvändigtvis på en och
samma gång.

2. Dessa muskelrörelser eller ljud förekommer:
a) många gånger varje dag (ofta i serier)
b) nästan varje dag, eller
c) periodvis under längre tid än ett år.

3. Tillståndet förorsakar stort lidande eller avsevärt
nedsatt social, arbetsmässig eller annan form av
förmåga.

4. Tillståndet ska ha uppträtt före 18 års ålder.

Manisk (bipolär) depression

Den maniska depressionen kännetecknas av extrema förändringar i humöret, tankarna och beteendet. Den kallas bipolär för att personen svänger fram och tillbaka mellan maniskhet och depression. Svängningarna kan variera från några timmar till dagar, månader eller i värsta fall år. Manisk depression går att behandla precis som egentlig (unipolär) depression. Familjen, anhöriga och arbetskamrater påverkas precis som vid egentlig depression. De första symtomen brukar dyka upp i de sena tonåren, även om de ibland undantagsvis kan dyka upp så tidigt som i 7 årsåldern eller så sent som i 40?50 årsåldern. Manisk depression drabbar män och kvinnor ungefär lika ofta och det finns ingen skillnad vad det gäller ålder, ras, etnisk tillhörighet eller social klass. Det är inte ovanligt att barn som växer upp i familjer med depression drabbas lite mer frekvent. Till skillnad från egentlig depression upplever en person med manisk (bipolär) depression såväl höga stunder som låga. De höga perioderna kännetecknas av mani och hög energi, nästan på gränsen till eufori, medan de låga stunderna påminner om egentlig (unipolär) depression.

Många av de som har manisk (bipolär) depression uppger att de har mer av depressioner under vintern och symtom av mani under våren och sommaren.


Manisk period

En klart märkbar period av onormal och ihållande upprymdhet, öppet eller irriterat humör, som varar i minst en vecka. Under denna period finns tre eller fler av följande symtom närvarande:

Förhöjd självkänsla, storslagenhet
Minskat sömnbehov (utvilad efter tre timmar)
Mer pratglad eller behov av att prata
En ström av idéer och subjektiva tankar att allt bara ?rusar?
Lättdistraherad
Ökad målmedvetenhet. Det kan gälla det sociala livet, arbetet, skolan och även det sexuella livet.
Överdrivet aktiv i skadliga aktiviteter. Det kan röra sig om okontrollerade storköpsrundor, indiskreta sexuella eskapader eller dumdristiga affärsinvesteringar.
Blandade perioder

Kriterierna stämmer överens med både manisk och egentlig depression (förutom tidsmässigt), vilket innebär att symtomen återkommer nästan varje dag under minst en vecka. Humörförändringen är tillräckligt allvarlig för att orsaka en märkbar försämring i yrkes?, privat? och det sociala livet. Den kan eventuellt tvinga fram en inläggning på sjukhus för att hindra personen från att skada sig själv eller andra. Även psykotiska inslag kan förekomma.


Hypomaniska perioder

En klart märkbar period av onormalt och ihållande, öppet eller irriterat humör, som sitter i minst fyra dagar och som inte är vanligt icke-deprimerat beteende. Under denna period får man samma symtom som under manisk period. Personen förändras på ett sätt som han/hon aldrig annars skulle. Förändringarna av både humör och beteende upptäcks av andra. Humörförändringen är dock inte tillräckligt allvarlig för att orsaka en märkbar försämring i yrkes?, privat ? eller det sociala livet. Det krävs inte heller någon inläggning på sjukhus. Psykotiska inslag saknas. Symtomen beror inte på direkta psykologiska effekter av droger, mediciner eller annan sjukdom.

Generaliserat ångest syndrom

Det amerikanska psykiatrikerförbundet har i sin "Statistical Manual of Mental Disorders" (DSM IV) definierat ångest enligt följande: När rädslan inverkar på de dagliga funktionerna, har vi ett sjukdomstillstånd. På svenska benämns GAD generell ångest. Precis som namnet beskriver, handlar det om en överdriven oro, som påverkar många områden. Det kan handla om jobb, förhållande, ekonomi, att familjen mår bra, potentiell otur och annalkande händelser. Det kan också handla om enkla saker, som att välja rätt skor. Ibland kan det vara svårt att diagnostisera GAD, eftersom den saknar de dramatiska symtom, som förekommer vid plötsliga och oprovocerade panikattacker. För att en diagnos ska kunna ställas, måste man testas. Ett viktigt drag vid GAD är överdriven oro över vardagsting. Denna ständiga oro påverkar det dagliga livet och kan orsaka fysiska symtom. GAD kan också förekomma tillsammans med andra ångestrelaterade sjukdomar som depression, social ångest eller drogmissbruk. För att man ska kunna ställa denna diagnos, måste man ha känt oro en längre tid. Det kan röra sig om ett tidsperspektiv på sex månader. Symtomen för GAD inkluderar följande:

Svettningar
Muskelspännngar
Magbesvär eller diarré
Sväljsvårigheter
Sömnstörningar
Nervighet, ledsamhet
Energibrist
Koncentrationssvårigheter

Social fobi, social ångest

A. En märkbar och ihållande rädsla för en eller flera situationer då personen utsätts för främmande människor. Personen är rädd för att uppträda på ett förödmjukande sätt eller visa känslor av att vara orolig. Hos barn gäller det inte bara mot vuxna, utan även när barnet är med jämnåriga.

B. Att bli utsatt för den fruktade situationen resulterar nästan alltid i ångest, vilken kan leda till en panikångestattack. Hos barn visar sig ofta ångesten som gråt, eller att barnet fryser, eller skakar i sociala situationer men okända människor.
C. Personen inser att rädslan är överdriven. Detta kriteriet kan saknas helt hos barn.
D. De fruktade situationerna undviks, om inte personen tvingar sig att stå ut med den svåra ångesten.
E. Undvikandet eller den förväntade ångesten stör personens normala liv (privat, socialt eller i yrkeslivet).
F. För personer under 18 år gäller det att det sitter i minst 6 månader.
G. Rädslan eller undvikandet beror inte på direkta psykologiska effekter av droger, mediciner eller sjukdom. Ej heller av annan psykisk sjukdom (ex. panikångest med eller utan agorafobi,
H. Om en sjukdom eller annan psykisk sjukdom existerar, ska inte rädslan handla om den sjukdomen. Dvs, rädslan är inte att skaka om man har Parkinsons, eller att visa onormalt beteende vid måltider om man har anorexi eller bulimi.

Agorafobi

Benämningen agorafobi kommer ursprungligen från grekiskan och beskriver rädsla för öppna platser. Idag diagnostiserar amerikanska psykiatrikerförbundet agorafobi som en svår ihärdig rädsla för att hamna i situationer varifrån det kan vara svårt att fly, tex. att vara ensam, borta från hemmet, resa med bil, buss eller flygplan, höjder, vara på broar, stå i en kö eller vara i stora folksamlingar (DSM-IV).

Det kan gå så långt att många som lider av social ångest vägrar att lämna sina hem. Medan andra bara rör sig i bestämda områden som tex. en viss rutt till och från jobbet.

Åldern varierar när det gäller starten på sjukdomen. Det vanligaste är sena tonåren till drygt 30, och det är relativt ovanligt hos barn.

Behandlar man sjukdomen på ett tidigt stadium kan man mycket lättare lösa problemen.
Agorafobi svarar på både terapeutisk och medicinsk behandling.

Agorafobi är lättast att förstå som ett beteendemässigt ogynnsamt resultat av upprepade panikångestattacker och påföljande oro, tankspriddhet och flykt

Bulimi

Hetsätning och försök att bli av med maten

Bulimi kännetecknas av återkommande perioder av hetsätning, enligt de formella medicinska kriterierna minst två gånger i veckan under tre månader. Dessutom försöker man minst lika ofta kompensera för hetsätningen genom att kräkas, använda laxermedel eller andra läkemedel, motionera överdrivet mycket eller fasta. Självkänslan är starkt beroende av kroppsformen och vikten.


Hetsätning

De flesta har någon gång ätit för mycket och känt sig proppmätta. Det är inte samma sak som att hetsäta. Hetsätning innebär att man på kort tid äter mycket stora mängder mat. Ofta handlar det om mat som man annars försöker undvika för att inte gå upp i vikt.

Innan attacken av hetsätning startar kan man känna ett stigande sug efter den förbjudna maten. Under hetsätningen känns det som om man helt tappar kontrollen. Efteråt får man stark ångest och stigande panik över allt man har ätit. Det känns som att man måste bli av med allt som har kommit in i kroppen innan det omvandlas till fett. Därför försöker man på olika sätt bli av med det man har ätit. Det brukar lindra den akuta ångesten efter hetsätningen, men göra så att man känner sig fysiskt utmattad och fylld av självförakt.


Kroppsliga problem som beror på bulimi

Mag- och tarmproblem är vanliga. Man kan få problem med förstoppning, gasbildning och ont i magen. Järnbrist gör att man blir trött och brister på olika salter kan leda till muskelkramper. Mensen kan försvinna eller bli oregelbunden.

Tändernas emalj skadas av frätande magsyra när man kräks. Om man kräks ofta en längre tid kan tänderna frätas sönder. Tandskadorna går inte över av sig själva när man blir frisk utan kan kräva omfattande och kostsam behandling hos tandläkare.

Andra problem som bulimi kan orsaka är munvinkelsprickor (sprickor i mungiporna), inflammation i matstrupen och svullna spottkörtlar. Om man missbrukar laxermedel eller vätskedrivande läkemedel kan det bli förändringar i kroppens saltbalans som kan vara skadliga för hjärtat.


Psykiska problem


Det är vanligt att människor med bulimi också får problem med depression och självmordstankar. En uppskattning är att omkring hälften av alla som lider av bulimi också får en depression någon gång under livet. Ångest och fobier förekommer också, och många drar sig undan sin omgivning och isolerar sig eftersom man skäms för sina problem. Alkohol och droger kan användas för att dämpa matlusten och minska känslor av ångest och oro. Det kan i sin tur leda till missbruk och beroende. Vissa börjar också skada sig själva.

Autistiskt syndrom

Barn med autism kan vara väldigt olika varandra. Ibland kan skillnaden vara så stor att det är svårt att förstå att de har samma diagnos. Men det finns vissa kriterier som måste uppfyllas för att ett barn ska diagnostiseras med autistiskt syndrom.
[/INDENT]Definitionen av autism har utvecklats ända sedan fyrtiotalet. Då beskrev läkaren Leo Kanner för första gången autism på ett systematiskt sätt. Under åren har den blivit allt bredare. I början på åttiotalet började man använda begreppet autismspektrum (autistic spectrum) och det som numera kallas Wings triad för att ringa in symtomen på autism. Men barn med autism kan ändå vara mycket olika varandra. Skillnaderna kan bero på om barnet har en utvecklingsstörning eller inte. Det kan också finnas ytterligare sjukdomar eller funktionsnedsättningar hos barnet som påverkar hur symtomen yttrar sig. Dessutom har barn, precis som vuxna, olika temperament eller personlighet och det gäller förstås också barn med autism.
Diagnosmanualer beskriver kriterier

För att slå fast att ett barn har autism eller något annat tillstånd inom autismspektrumet ska barnet ha vissa beteendemönster, eller symtom. I diagnosmanualerna beskrivs vilka beteenden och hur många av dessa beteenden som barnet måste uppvisa, vilka som inte får förekomma eller vara avvikande för att barnet ska diagnostiseras. I Sverige används både den amerikanska diagnosmanualen DSM-IV-TR och Världshälsoorganisationens (WHO) ICD-10. Dessa överensstämmer tämligen väl med varandra när det gäller autism.
Huvudkriterier för autistiskt syndrom

Fyra huvudsakliga kriterier används för att diagnostisera autistiskt syndrom:
1. Allvarlig begränsning i förmågan till ömsesidigt socialt samspel.
2. Allvarlig avvikelse i kommunikationsutvecklingen (inklusive språket).
3. Begränsade, repetitiva och stereotypa beteendemönster, intressen och aktiviteter.
4. Tidig debut (senast kring tre års ålder).
För att diagnosen autistiskt syndrom ska kunna ställas, måste alla huvudkriterier vara uppfyllda. Avvikelserna under de tre första punkterna ska vara mycket tydliga och måste bedömas i jämförelse med andra barn med motsvarande utvecklingsnivå eller mentala ålder. Men exakt hur de tre första symtomen visar sig varierar mycket. Skillnaderna kan bland annat bero på barnets utvecklingsnivå och ålder. En viktig grundprincip är att man bara ska ställa diagnos om symtomen är ett betydande problem i vardagslivet för barnet och dess familj.
Annorlunda sinnesreaktioner vanligt

Många forskare tycker att ännu ett kriterium är viktigt för att kunna ställa diagnos: avvikande reaktioner på sensoriska stimuli. Sensoriska stimuli kan vara till exempel ljud, synintryck, beröring eller lukter. Det verkar som om så gott som alla barn med autism har avvikande sinnesreaktioner, men på olika sätt. Detta kan ligga bakom en del av de symtom som krävs för att ställa diagnos, till exempel att barnen undviker visuell och fysisk kontakt. Avvikande sinnesreaktioner ingår dock ännu inte i de diagnostiska kriterierna.
Andra vanliga symtom

Det finns även andra symtom som är vanliga vid autism. De är inte diagnosgrundande och kan visa sig även hos personer som inte har autism, de är alltså inte särskiljande eller typiska. Men symtomen kan ändå ha stor betydelse för hur autismen yttrar sig för varje enskild person. Exempel på den här typen av symtom kan vara avvikande aktivitetsnivå, avvikande ätbeteende och självskadande beteende.
Autistiska symtom hos andra

Ett eller flera av de symtom som förekommer vid autism, diagnosgrundande eller ej, kan ses hos barn som har en annan neuropsykiatrisk diagnos. Det är den karaktäristiska kombinationen av dessa symtom som utgör grunden för autismdiagnosen.

Olika fobier

Aerofobi ? Flygning

Aikmofobi ? Knivar

Ailurofobi ? Katter

Akrofobi ? Höjder

Algofobi ? Smärta

Androfobi ? Män

Anthropofobi ? Människor

Araknofobi ? Spindlar

Astrafobi ? Blixtar, himlen, stjärnor

Autofobi ? Ensamhet

Bacillofobi ? Mikrorganismer

Bakteriofobi ? Bakterier

Batrachofobi ? Kräldjur

Bibliofobi ? Böcker

Carcinomatofobi ? Cancer

Coulrofobi ? Clowner

Cynofobi ? Hundar

Cyprianofobi ? Prostituerade

Dendrofobi ? Träd

Dentofobi ? Tandläkare

Emetofobi ? Kräkning

Entomofobi ? Insekter

Equinofobi ? Hästar

Ergasiofobi ? Arbete

Emetofobi spyfobi

Erotofobi ? Fysisk kärlek

Erytrofobi ? Röd färg, rodnad

Etnofobi ? Människor av en viss etnicitet

Fobofobi ? Fobier

Fonofobi ? Ljud

Fotofobi ? Ljus

Gerontofobi ? Åldringsskräck

Grafofobi ? Skrivningar

Gymnofobi ? Nakenhet

Gynofobi ? Kvinnor

Harpaxofobi ? Rånare

Hedonofobi ? Nöje

Hematofobi ? Blod

Hodofobi ? Resor

Homofobi ? Homosexualitet

Hoplofobi ? Vapen

Hydrofobi ? Vatten

Hypnofobi ? Sömn

Iktyfobi ? Fiskar

Kainofobi ? Nya ting, situationsångest

Kakorrafiafobi ? Misslyckande

Kardiofobi ? Hjärtsjukdom

Keraunofobi ? Åska

Klaustrofobi ? Slutna utrymmen

Koprofobi ? Avföring

Kromofobi ? Färger

Linonofobi ? Snören

Logofobi ? Ord

Mekanofobi ? Maskiner

Mykofobi ? Svampar

Mysofobi ? Smuts

Mytofobi ? Lögner

Nekrofobi ? Döden, döda saker

Nosofobi ? Sjukdomar

Nyctofobi ? Mörker

Ornitofobi ? Fåglar

Osfresiofobi ? Kroppslukt

Paraskevidekatriafobi ? Datumet fredagen den trettonde

Phallofobi ? Rädsla för en penis

Pedofobi ? Rädsla för barn

Peniafobi ? Fattigdom

Podofobi ? Fötter

Poinefobi ? Bestraffning

Pyrofobi ? Eld

Sesquippedaliofobi ? Långa ord

Scholionofobi ? Skolor

Sitofobi ? Mat

Skopofobi ? Bli iakttagen

Skotofobi ? Mörker

Spermofobi ? Spermier

Tafofobi ? Bli levande begravd

Teknofobi ? Teknologi och vetenskap

Thanatofobi ? Döden, att dö

Triskaidekafobi ? Talet tretton

Xenofobi ? Främlingar

Xyrofobi ? Rakblad

Zoofobi ? Djur